Jag har flera gånger bloggat om GDA-märkning. Bland annat har Sveriges konsumenter anmält chips- och läsktillverkare för deras användning av märkningen och Livsmedelsverket har sagt att den kan vara missledande.
GDA står för Guidance daily amount och är tänkt att visa hur stor andel av det rekommenderade dagliga intaget av olika näringsämnen som en portion av livsmedlet står för. Men genom att trixa med portionsstorlekarna kan siffrorna bli missledande.
Men industrin gillar märkningen, och trycker på genom sina lobbyister. Det kanske inte är så konstigt, för med hjälp av märkningen kan till och med godis se ut som rena hälsokosten.
Industrins ansträngningar i Bryssel kan ge resultat, läser jag i en SvD-artikel. Märkningen kan rent av bli obligatorisk på livsmedel inom EU.
Enligt min uppfattning är GDA-märkningen ett dåligt alternativ. Det finns alldeles för stort utrymme för fix och trix. Går förslaget om obligatorisk GDA-märkning igenom är det bara ytterligare ett bevis för att EU är ett rent näringslivsprojekt. Industrins intressen går före konsumenternas.
Uppdatering: OLW tycker att 25 gram chips är en portion när de räknar ut GDA. Det innebär att en 300-grams påse är dimensionerad för 12 persioner, läser jag i Råd & Rön. Märkligt, men mest märkligt är att OLW har Livsmedelsverket på sin sida.
Andra bloggar om: GDA, GDA-märkning, Livsmedel, Innehållsdeklaration, Livsmedelsmärkning, EU, Näringsdeklaration