I mitten av 1990-talet hade 13 procent av landets ensamförälderhushåll låg inkomststandard. Elva år senare hade andelen mer än fördubblats till 29 procent, läser jag i DN.
De svenska hushållen ökade sin inkomststandard med 30 procent under åren 1991-2006, men ensamstående föräldrar fick nöja sig med 15 procent.
Det här är några av de dystra exempel som Försäkringskassan lyfter fram i sin nya analys av ensamföräldrarnas privatekonomi. Transfereringar och bidrag ger inte barnfamiljerna samma inkomstskydd som tidigare, konstaterar Försäkringskassan.
– Så är det verkligen, säger Helene Sigfridsson, generalsekreterare för organisationen Makalösa föräldrar. Bland annat har försämringen av bostadsbidraget slagit hårt. De flesta känner en stor skam över att de inte får ekonomin att gå ihop och tänker att det bara har att göra med deras egen oförmåga, men yttre faktorer påverkar mycket.
Men ensamstående föräldrar är inte en homogen grupp. Försäkringskassan lyfter fram att skillnaderna inom gruppen växer. Den femtedel i gruppen som hade de högsta inkomsterna ökade sin inkomststandard med 24 procent under 1991-2006. För övriga ensamförälderhushåll ökade inkomststandarden bara med 8-11 procent under samma period.
I sin analys betonar Försäkringskassan att det är en politisk utmaning att utforma socialförsäkringarna så att de ger ett rimligt inkomstskydd, utan att ensamförälderhushållen fastnar i bidragsberoende.
”Det är särskilt viktigt i dagsläget, då Sverige och övriga världen drabbats av en ekonomisk kris”, skriver Försäkringskassan som också påminner om barnperspektivet, berättar DN.
Jag känner flera ensamstående föräldrar, och vet hur tufft de har det. I det perspektivet har jag ännu svårare att förstå regeringens omvända Robin-Hood-politik, att ta från de svaga och ge till de rika.
Andra bloggar om: Singelföräldrar, Ensamstående föräldrar, Privatekonomi, Regeringen
Lämna ett svar