Warning: Constant ABSPATH already defined in /customers/8/4/0/konsumenter.se/httpd.www/blogg/wp-config.php on line 22 Carls konsumentblogg » Miljö & Hållbarhet
  • TorskhinkMSC-märkningen av Östersjötorsk dras tillbaka. Fisket anses inte längre hållbart, grundat på en rad forskningsrapporter, anser MSC. Det skriver DN i en artikel, som även refereras av Ekot.

    -Det är olyckligt att yrkesfiskarna blir drabbade eftersom det finns så stor efterfrågan på MSC-certifierad Östersjötorsk, säger Minna Epps, chef för MSC Skandinavien.

    Certifieringen dras in i 90 dagar. Ijanuari kommer en utförligare rapport från de oberoende företag som har granskat fisket, skriver DN.

    Fotnot; MSC står för Marine Stewardship Council.
    Det är en internationell oberoende, icke vinstdrivande organisation som genom en certifiering håller fram uthålligt fiske.

    Andra bloggar om: , , , , , ,

  • ScampiJag har flera gånger skrivit om odlingen av jätteräkor, som också kallas tigerräkor eller scampi. Jag varken köper eller äter dem längre, jag har berättat varför i en krönika. Odlingen medför naturskövling och social dumpning på distans.

    Nu kommer nya avslöjanden som gör mig ännu mer negativ till räkodlingen. I Thailand, som är störst när det gäller räkodling, förekommer rent slavarbete på de fiskebåtar som förser odlingar med fiskmjöl. Avslöjandet har gjorts av brittiska tidningen The Guardian och refereras bland andra av DN och Ekot.

    Tidningen berättar, bland annat i ett tv-inslag, hur immigranter utnyttjas som slavarbetare. Människor säljs mellan båtarnas ägare, misshandlas och hålls fastkedjade på däck, svälter och får ingen lön. Förfärliga berättelser.

    Slavbåtarna förser de största räkproducenterna med fiskmjöl. Producenter som exporterar räkor till de största butikskedjorna i Storbritannien och USA, avslöjar Guardian.

    Det är alltså inte helt otroligt att de jätteräkor som du köper, eller äter, är producerade med hjälp av slavarbetare.

    Skippa scampin!

    Andra bloggar om: , , , , ,

  • Plastpåsar som hamnar i naturen är ett stort miljöproblem, i Europa och globalt. Över 8 miljarder plastpåsar blir varje år skräp i den europeiska naturen. Nu vill EU-kommissionen ta tag i problemet och föreslår avgifter eller förbud mot ”unna plastpåsar, rapporterar Ekot. Även TT uppmärksammar initiativet.

    – Plastpåsar är en symbol för vårt slit-och-släng-samhälle. De är gjorda av material som består i hundratals år, men vi använder dem bara i några minuter, säger Janez Potočnik, EU:s miljökommissionär, till Ekot.

    Kom missionen vill minska användandet av påsar som är tunnare än 0,05 millimeter, eftersom de oftare än andra påsar kastas som skräp snarare än återanvänds, enligt TT.

    Det ska ske genom att medlemsstaterna inför avgifter eller förbud.

    Vad åtgärderna skulle innebära för oss i Sverige har jag svårt att se. Vanliga matkassar är oftast av en tjockare plast och de återanvänder vi ofta, kanske som soppåsar. Möjligtvis kan det gälla de småpåsar vi hittar vid frukt- och grönsaksdiskarna eller de fullständigt värdelösa fryspåsarna.

    Andra bloggar om: , , , ,

  • laxHalter av miljögifterna dioxiner och PCB är fortsatt höga i fet fisk från Östersjöområdet, ofta över de högt satta gränsvärdena. Det visar en ny rapport (PDF) från Livsmedelsverket, som följt utvecklingen under 10 år, skriver verket i ett pressmeddelande. Uppgifterna refereras av TT i en vitt spridd notis.

    Dioxiner och PCB finns främst i fet fisk som strömming från Östersjön, vildfångad lax och öring från Östersjön, Vänern och Vättern, sik från Vänern och röding från Vättern. Miljögifterna lagras i feta fiskar och ju äldre fiskarna är desto högre halt miljögifter har de.

    För strömming är halterna av miljögifter högst i Bottenhavet och Bottenviken och halterna överskrider ofta gränsvärdena. I egentliga Östersjön, söder om Ålandshav, är halterna höga i strömmingen även om de sällan överskrider gränsvärdena.

    Trist, tycker jag som är strömmingsälskare. Jag hade hoppats att halterna skulle minska, efter en rapport om minskande dioxinhalter i Bottenhavets vatten. Det är ju egentligen nyttigt att äta fet fisk.

    Gravida rekommenderas att helt avstå från dessa fiskar. Är du osäker på vilken fisk som är bra att äta så kan du få mer information på www.nyttigfisk.se.

    Andra bloggar om: , , , , , ,

  • Mikroskopiska plastpartiklar i haven är ett miljöhot. Partiklarna kan transportera skadliga ämnen och tas upp av djurplankton, som för dem vidare i näringskedjan. Det berättar Ålandstidningen som lyssnat på föredrag under Östersjöns dag. Tidningens artikel refereras av TT i en rad svenska media.

    Mikroplasterna i havet kommer bland annat från industrin men även från hushållens avloppsvatten genom exempelvis kosmetika, målarfärg och textiltvätt. De kan inte fångas upp i reningsverken.

    – Fleeceplagg avger en massa små plastfragment. Vid varje tvätt avger en fleecetröja 1.900 fragment, säger Jan-Erik Bruun vid Finlands miljöcentral som studerar mikroplasternas påverkan på havsmiljön.

    Plast som hamnar i världshaven gör stor skada. Eftersom plasten aldrig försvinner helt utan bara sönderdelas i mindre partiklar är det dessutom ett mycket besvärligt skräp. Det tar till exempel 450 år för en pet-flaska att brytas ned, skriver TT.

    Andra bloggar om: , , , , ,

  • I vår familj äter vi inte längre jätteräkor, tigerräkor eller scampi som de också kallas, trots att de är goda. Vi kan inte äta dessa räkor med gott samvete. Varför har jag berättat tidigare; det är fråga om naturskövling och social dumpning på distans.

    Naturskyddsföreningen har under flera år drivit kampanj mot de odlade räkorna och har också uppmanat receptsajter att ta bort sådana recept. Kampanjen börjar ge resultat, rapporterar P3 Nyheter.

    Bland andra lovar receptsajten Alltommat.se att ta bort recepten, de har över 200.

    – De ska bort, jag tycker de ska bort nu. Absolut. Att det är så många som fanns där, det känns inget bra, säger Ulla Karlström, redaktionschef på Alltommat.se, till P3 Nyheter.

    Programmet har också talat med TV4, men de tänker ha kvar recepten och hänvisar till att de informerar konsumenter som själva får fatta beslut. Däremot har SR själva lovat att ta bort recepten.

    Skippa scampin!

    Andra bloggar om: , , , , , , , ,

  • Jag har emellanåt handlat i den i och för sig utmärkta fiskhandeln i Högdalens centrum. Men nyligen gick jag in och sa upp bekantskapen med dem. Det var när jag såg en skylt i fönstret – ”Liten rundrökt ål, 240 kr/st”.

    Jag tycker att rökt ål är jättegott, helst den flatrökta. Men jag kan inte med gott samvete köpa en art som står så nära utrotningsgränsen. Än mindre förstå hur någon kan sälja den, det är oetiskt.

    Det talas ibland om odlad ål, och att det skulle vara bättre. Men ål kan ännu inte föröka sig i fångenskap, alltså måste unga ålar, glasål, fångas in och födas upp. Knappast bättre.

    Ålen står naturligtvis rödmärkt på årets version av WWF:s fiskguide, där olika fiskar förses med rött, gult eller grönt ljus. Fiskguiden annonseras naturligtvis i ett pressmeddelande från WWF, men uppmärksammas också av TT, med den tjusigaste sammanställningen i DN.

    Årets pressmeddelande toppas av nyheten att det snart ska finnas godkänd odlad pangasius, hajmal, i de svenska frysdiskarna. Hittills har odlingen varit omdebatterad.

    I årets digitala fiskguide finns nu 30 godkända fiskarter, bland dem en rad miljöcertifierade arter, som torsk fiskad i östra Östersjön, sej, Alaska pollock, kolja och tilapia.

    Bland arter som fått rött ljus, från överfiskade bestånd och miljöskadliga odlingar, och som man bör undvika finns ål, östersjölax, flodkräfta, trålad havskräfta, marulk och blåfenad tonfisk.

    Själv äter jag helst fisk. Jag brukar påstå att om jag blev tvungen att välja mellan att avstå från kött och fisk, skulle jag välja bort kött. Men fisk vill jag äta med gott samvete, även mina barn ska få del av delikatesserna. Därför läser jag WWF:s lista med stort intresse.

    Andra bloggar om: , , ,

  • Jag har tidigare redovisat varför jag är skeptisk till GMO inom växtförädlingen. Därför är det inte mer än rätt att jag också redovisar motsatta åsikter.

    Tidningen Miljöaktuellt hittar jag en artikel på temat för och emot GMO som i sin tur citerar tidningen New Scientist, vars artikel jag inte hittat på nätet.

    Den sistnämnda tidningen konstaterar att finns få vetenskapliga bevis för att GMO skulle vara farligt för vare sig människor eller miljö. Istället, påpekar tidningen, talar många studier för att GMO skulle ha flera fördelar för miljön, skriver Miljöaktuellt.

    Bland annat har man tittat på en rapport från US National Research Councils som konstaterar att GMO generellt hade färre negativa effekter för miljön än icke genmodifierade grödor.

    Vissa miljörörelser, till exempel International Union for Conservation of Nature – säge idag r att det inte finns några bevis för att GMO har någon direkt negativ effekt på miljön och den biologiska mångfalden.

    Inte heller får påståendet att GMO-grödor kan medföra ökad resistens mot bekämpningsmedel något stöd. Men forskningsläget är oklart, påpekar New Scientist.

    GMO har minskat användningen av kemiska bekämpningsmedel globalt med 9,1 procent medan användningen av växtskyddsmedel inom konventionell odling har ökat i USA, berättar Miljöaktuellt.

    OK, det finns säkert aspekter på GMO som kan vara positiva för miljön. Inte heller finns det något som tyder på att GMO-produkter skulle vara farliga att äta. Men min huvudsakliga invändning kvarstår. Vi vet inte vad som händer om vi släpper ut GMO-grödor i naturen. Hur påverkas andra växter? Dessutom är jag väldigt skeptisk till patent på genmodifierade växter och djur.

    Andra bloggar om: , ,

  • Hittills har det varit oklart hur mycket mat som slängs i Sverige, mängderna har uppskattats. Men Naturvårdsverket har tagit fram en ny metod för att mäta volymerna, berättar DN och Ekot uppmärksammar också artikeln.

    I Sverige slängs ofattbara en miljon ton mat per år, visar Naturvårdsverket. Det är hushållen som slänger mest, drygt två tredjedelar av det totala. Visserligen är en stor del av detta, 65 procent, så kallat oundvikligt avfall, till exempel kaffesump, potatisskal och bananskal. Men närmare 236 000 ton slängs i onödan.

    Enligt Naturvårdverket är inte livsmedelsbutikerna någon stor bov i sammanhanget, 4 procent av det totala kommer därifrån. Däremot står restauranger för cirka 10 procent.

    Vad kan vi göra för att minska svinnet?

    Först och främst bör vi utbilda oss själva. En absolut majoritet av konsumenterna vet inte skillnaden mellan bäst-före-datum och sista förbrukningsdatum.

    Många stirrar sig blinda på bäst-före-datum och slänger dumt nog maten när detta har passerats. Lita på dina sinnen, lukta och smaka först.

    Dessutom måste vi lära oss att laga mat av rester, exempelvis är hemgjord pytt i panna är inte det sämsta.

    Min vän Louise Ungerth brukar propagera för att vi ska sänka kylskåpstemperaturen. Hon brukar säga att vid fyra grader håller sig maten nästan dubbelt så lång tid.

    Att minska matsvinnet är viktigt, inte bara för den egna plånboken. Produktionen av mat ger också miljöpåverkan. Slängs maten är det i onödan.

    Andra bloggar om: , , , , , ,

  • Det blir ingen ny skrotningspremie för äldre bilar, säger miljöminister Lena Ek (C) i en intervju i SvD. Skrotningspremien avskaffades när alliansregeringen kom till makten.

    Detta trots att både branschorganisationen Bil Sweden och Motormännen anser att det är den snabbaste vägen att få bort de bilar med lägst säkerhet och störst utsläpp från vägarna. Det finns fortfarande 325000 bilar utan katalysator, skriver tidningen.

    Hon hänvisar till ett tyskt, misslyckat, exempel.

    -Grannländernas skrotbilar drogs över gränsen för att få del av den tyska skrotpremien. Man tänkte rätt men det blev fel, säger hon till SvD.

    Men det problemet går säkert att undvika. Varför inte kräva att bilen ska ha varit registrerad i Sverige de senaste åren?

    Andra bloggar om: , ,