När mina pojkar var små brukade de roa sig med att hänga i handtaget till vår kyl. Så småningom gick handtaget av plast sönder, så jag försökte skaffa ett nytt från tillverkaren, Bosch, som jag själv tänkte sätta på plats. Det visade sig kosta nästan 300 kronor, så vår kyl saknar fortfarande handtag.
Ett annat exempel är en trasig armatur till en halogenlampa i vårt badrumsskåp. När jag kontaktade tillverkaren, Svedbergs, vägrade de att sälja en ersättningsarmatur direkt till mig. I stället måste jag beställa via deras återförsäljare, som jag vet gör ett påslag på 100 procent. Jag avstod och lagade armaturen själv, på ett primitivare sätt.
Båda är exempel på att det är oerhört dyrt att reparera saker som går sönder. Men det kan också vara omöjligt då reservdelar inte går att få tag på. Sen finns det en annan faktor. Många prylar har blivit så billiga att det inte lönar sig att reparera dem. Jag hörde någon uttrycka det som att prylarna produceras i låglöneländer, men behöver repareras i höglöneländer.
Mitt inlägg inspireras av ett par inslag i SR. Både Ekot och P1 Morgon tar upp fenomenet att många ganska nya prylar hamnar på soptippen.
SR pekar på alla de förhållanden som jag själv har upplevt men också att många konsumenter har inställningen att när något går sönder så köper man nytt.
För mig känns det onödigt att köpa nytt när en gammal pryl kunde repareras. Undantaget är när det kan löna sig att köpa nytt med tanke på till exempel energiförbrukning. Reparera, sälj eller byt i stället.
Andra bloggar om: Hemelektronik, Vitvaror, Hushållsmasskiner, Reparation
Lämna ett svar