ag ser dom överallt, och de är lockande billiga. En tia för en adventskalender med choklad bakom varje lucka är nog många barns dröm.
Jag är lie stelbent när det gäller godis, håller stenhårt på det där med lösrdagsgodis. Pojkarnas mamma är lite mer liberal, men det beror nog på att hon är mer godisråtta än jag. Och när pojkarna är hos mormor är det godis mest varje dag, men det tror jag beror på att mormor, trots övervikt, vill ha en anledning att äta godis själv.
Åter till godiskalendern, som DN:s barnsajt har en artikel om.
– Det är ingen fara att låta dem äta lite godis, bara de gör det i samband med andra måltider så att det sker i anslutning till tandborstning, säger barndietisten Sara Ask, nutritionist, till Alltombarn.
Men samtidigt backar hon och ger alternativ.
– Om man har lite fantasi så kan man komma på 24 andra små saker som man kan slå in i pyttesmå paket. Det kan till exempel vara små suddgummin eller klistermärken, säger hon.
Jag kan fortfarande inte begripa varför ungarna måste ha något varje dag. Är inte en adventskalender med bilder tillräckligt spännande, i sig? Varför tjuvtittar ungarna annars bakom luckorna? Det gjorde i alla fall jag – utan godis!
Andra bloggar om: Adventskalender, Godiskalender, Godis, Barn
Lämna ett svar