Jag har aldrig förstått varför man kan sälja jeans som redan är slitna, vilket brukar kallas stentvättade. I själva verket är de sandblästrade för att åstadkomma den rätta slitna, bleka och tvättade looken. Det läser jag i DN som citerar finlandssvenska Hufvudstadsbladet.
Men sandblästring ger arbetsmiljöproblem, dammet är till exempel farligt för lungorna om man inte har rätt skyddsutrustning. Och den utrustningen saknas i fabrikerna i tredje världen, där våra jeans tillverkas.
Därför har två stora jeansförsäljare, internationella Levi Strauss och svenska H&M beslutat avstå från att sälja stentvättade jeans, enligt Hufvudstadsbladet och DN.
Det är naturligtvis bra. Men jag tror att de flesta konsumenter, inklusive mig själv, inte har klart för sig hur ”stentvättningen” går till. Jag har bara tyckt att det är galet att köpa kläder som är slitna.
Andra bloggar om: Jeans, Stentvättning, Arbetsmiljö, Textilindustri
Det gäller att hålla isär begreppen.
Sandblästring och stentvätt är två helt olika saker.
Jeans kan blästras med sand för att uppnå en sliten look. Dammet är potentiellt farligt, men med rätt sand och skyddsutrustning behöver det inte vara farligt. Blästring är en process som används i många branscher.
Stentvätt innebär att man lägger med pimpsten i tvättvattnet när man tvättar jeansen – ett annat sätt att uppnå en sliten look.
För övrigt källhänvisar Hufvudstadsbladet till Helsingin Sanomat.