web analytics
  • Priser 22.02.2007 2 Kommentarer

    Jag älskar jämförpriser. Jag går ständigt och jämför priser mellan olika affärer. Därför har jag ibland reagerat när handlaren gör det svårt för mig. En variant är genom att erbjuda frukt och grönt till styckpriser, till exempel två gurkor för en tia. Då vet jag ju inte vilket kilopris jag betalar och kan alltså inte jämföra.

    Vid de tillfällen jag har roat mig med att kontrollväga och räkna ut kilopriset har det dessutom ofta visat sig att priset varit högt. Använder handlaren styckpris för att mörka kilopriset? Risken finns.

    Så här får det naturligtvis inte vara. När jag ser att de syndar pratar jag alltid med den som är ansvarig för avdelningen. Ursäkterna varierar, ofta skyller de på ett förbiseende. Jag börjar nog bli ökänd i en del butiker, men det struntar jag i. De ska ha jämförpriser.

    På Konsumentverkets hemsida kan du hitta mer om jämförpriser. Huvudregeln är att de alltid ska anges. I livsmedelsbutiken finns några få undantag. Jämförpriser behöver till exempel inte anges på:

    • förpackningar som innehåller flera olika varor, till exempel färdigmat
    • Mixer som kräver andra tillsatser än vatten för att vara färdiga att äta
    • Sallad eller kryddor som säljs i kruka
    • Grönsaker och rotfrukter som säljs med blasten kvar
    • Naturmedel och kosttillskott.

  • Kommunal konsumentvägledning är onödig, tycker Stockholms finansborgarråd, moderaten Kristina Axén Olin. Hon kallar systemet med konsumentvägledare föråldrat.

    – Vem som helst kan när som helst gå in på nätet och får konsumentinformation gratis, säger hon i en intervju i DN.

    Vid årsskiftet tog den nya borgerliga majoriteten i Stadshuset ett första steg. Stadens centrala konsumentförvaltning lades ner och stadsdelsnämnderna fick ta över ansvaret. Men några extra resurser får de inte. Följden blir att fler konsumenter står utan vägledning.

    Det här är ett utmärkt exempel på att politiker inte tänkt klart, eller snarast färdigt. För det första är konsumentvägledning lönsamt för samhället. Lagstiftningen är inte okomplicerad. Hur ska till exempel en fattigpensionär kunna söka information på nätet, och sedan tolka den? Ett annat exempel är olika invandrargrupper, bokstavligen luftlandsatta i vår konsumentdjungel.

    Det kan väl inte vara så att den borgerliga majoriteten struntar i svaga grupper?