web analytics
  • boktraveJag har alltid haft ett stort habegär när det gäller böcker. När jag gick på gymnasiet brukade jag jobba extra på dåvarande Nordiska bokhandeln (NB) vid Odenplan i Stockholm. De brukade ringa under sommaren, till jul och naturligtvis när det var dags för bokrean.

    En av fördelarna var att jag kunde få en förhandstitt på böckerna och i lugn och ro plocka bland olika fynd. På den tiden ingick små restupplagor i rean och kunde ibland kosta några kronor. Jag brukade chansa på några stycken och gjorde ofta fynd i form av läsupplevelse.

    Reabesöken fortsatte under min studietid i Linköping. NB fanns även där och jag var bekant med personalen. Jag handlade en hel del, trots kärv studentekonomi.

    Aå småningom spårade bokrean ur, som bekant. Förlag och grossister minimerade sina lager och specialupplagor av dålig kvalitet började bli vanliga. Då minskade min entusiasm betydligt, liksom mina inköp.

    Nu har visserligen bokhandeln skärpt till sig, usla specialupplagor är inte lika vanliga men de riktiga fynden lyser mest med sin frånvaro.

    Numera brukar jag först besöka borden med mat- och kokböcker, matnörd som jag är. För några år sedan köpte jag Leif Mannerströms utmärkta bok ”Husmanskonst” på rean och jag vill även minnas att en av mina bästa och mest använda kokböcker, ”Kallskänkans kokbok” av Carin Chädström, är inköpt på en rea.

    Men i år är matboksbordet mest en besvikelse. Diverse kokböcker av olika tv-kockar och annat ointressant. Inga inköp där alltså, men jag noterar att två klassiker, ”Sju sorters kakor” och ”Rutiga kokboken”, dyker upp på rean igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte, specialupplagor?

    Men jag hittar några intressanta böcker som jag kan tänka mig köpa. Jag har inte hunnit läsa Donna Tartts ”Steglitsan” (som hon fick Pulitzer-priset för) och Richard Fords omtalade ”Kanada”. Och habegäret väcks av en klassiker i nyöversättning, Buddenbrooks av Thomas Mann. Den var en stor läsupplevelse för mig, under gymnasietiden.

    Som vanligt publicerar tidningarnas kulturredaktioner artiklar om rean. SvD kör en TT-artikel, GP samma TT-artikel men har också en egen och HD har en kritisk artikel om rean och branschen. Även DN skriver om rean.

    Andra bloggar om: , , , , ,

  • Det kan skilja nästan hundra kronor mellan olika e-böcker beroende på förlag, men också hur länge de varit ute och om de finns i pocket, skriver DN som har tittat på den svenska marknaden.

    Nyligen meddelade nätbokhandeln Amazon att de sålde fler e-böcker än pappersböcker i USA. Men e-böckerna har inte fått samma genomslag här i Sverige.

    Det kanske beror på att det inte funnits speciellt många läsplattor tillgängliga här. Adlibris lanserade i våras sin egen läsplatta, Letto, som är slutsåld. Och Apples omtalade läsplatta, IPad, som också kan funka som dator, har ännu inte släppts på den svenska marknaden.

    Så e-boksmarknaden är ännu i sin linda i Sverige, och förlagen har ännu inte riktigt bestämt sig för hur de ska prissätta e-böckerna.

    -Vi testar oss fram. Kanske är det tiden en bok har varit ute som ska styra priset. Eller efterfrågan, säger Magnus Nytell, ansvarig för digital utgivning på Bonnierförlagen, till DN.

    Det finns en annan märklig regel som styr priset. En e-bok har momssatsen 25 procent medan en pappersbok är belagd med kulturmoms, 6 procent. Varför, kan man fråga sig.

    E-boksmarknaden lär jag få anledning att återkomma till. Men jag, som är blindstyre, fortsätter nog med mina ljudböcker ett tag till.

    Andra bloggar om: , , ,

  • Bokrean kämpar i motvind, berättar TT. Försäljningen de två första dagarna backade med mellan 15 och 35 procent, skriver tidningen Svensk Bokhandel.

    Akademibokhandelns försäljning föll med drygt 15 procent jämfört med föregående år. Motsvarande siffra var för Bokia runt 20 procent och de fristående handlarna i JB-gruppen tappade mellan 20 och 35 procent.

    Även stora varuhuskedjor som Coop, Ica och Åhléns förlorade mellan 10 och 24 procent av försäljningen.

    En förklaring till den dåliga starten för bokrean kan vara att första readagen inföll dagen före löning, enligt TT.

    Men på nätet går rean bra, rapporterar SvD. Adlibris hade 50 000 förhandsbeställningar. Det är nästan en fördubbling jämfört med de första dagarna 2008.

    – Vi är supernöjda, säger vd:n Pär Svärdson.

    I måndags kväll, några timmar före den officiella reastarten, hade sajten 100000 besökare. Som Pär Svärdson uttrycker det: ”en hel svensk stad.”

    Också på konkurrenten Bokus är man nöjd. Där har man haft en ökning på 20-25 procent av förhandsbeställningarna, enligt vd Erik Liedberg. Dessutom är snittsumman på varje order högre än 2008.

    – Mycket av framgången beror nog på att folk vill kunna köpa även rea på ett smidigt sätt. Det är kanske inte alltid så lockande att gå upp mitt i natten eller sticka ut på dagen och stångas med andra kunder, säger Erik Liedberg.

    Även på Bokia.se och Cdon.com har försäljningen tilltagit, enligt SvD.

    Jag hade inte funderat på det, men det verkar onekligen klantigt att lägga reastarten en dag före lön. Ska vi gissa att de tänker på det till nästa år? Men jag tror också på de invändningar jag hade inför reastarten. Rean har blivit urvattnad.

    Andra bloggar om: , ,

  • När jag pluggade på högskolan var bokrean en högtidsstund. Jag lade undan pengar, lusläste katalogen, lämnade ofta in förhandsbeställningar och frossade när jag hade böckerna i min hand. Jag kunde ibland chansa bland de billigaste böckerna och hittade ibland en riktig pärla.

    Jag läser fortfarande reakatalogerna, men med en gäspning. Och det verkar allt fler göra. Förra året gick rean sämre än förväntat, ser jag i DN. Nu har branschen gemensamt satsat en halv miljon kronor för att nå ut till människor med ett positivt budskap.

    Fynden är få, läser jag i SvD. De har samma fynd som jag, nationalupplagan av Strindbergs samlade verk. Drygt 60 volymer har utkommit och nu säljs de för 59 kronor styck på Akademiebokhandeln och Bokus.

    Men det är det enda fynd jag hittat. SvD har några till och Andrs Mildner sågar årets reakatalog i Sydsvenskan.

    Varför har det blivit så här?

    Det är till stor del bokhandelns och förlagens eget fel. I dag finns det inga lager av osålda böcker. Efter något år går restupplagorna till bränning, att lagra är dyrt. Dessutom har oskicket att trycka upp specialupplagor, i billighetsutförande av dålig kvalitet, bara för bokrean vattnat ur reans varumärke. Att Coop och Ica dessutom har ”bokrea” gör inte saken bättre.

    Det är inte längre några köer inför reastarten mitt i natten, berättar DN. Sydsvenskan har visserligen rubriken ”Många köade för bokfynden” men den tillhörande bilden visar inte på några större folksamlingar. Slutligen drar HD slutsatsen att bokrean allt mer flyttar till nätet.

    Numera gör man bokfynd på ett annat ställe – antikvariat!

    Andra bloggar om: , ,

  • Boktrave Under många år läste jag alla kataloger inför bokrean med stort intresse. Jag brukade lämna in beställningslistor i förväg för att vara säker på att få mina fynd. Men sedan flera år har jag inget större intresse för rean, och brukar bara köpa någon eller några böcker då.

    De riktiga fyndens tid är helt enkelt över. Det är flera år sedan jag kände mig riktigt nöjd med något inköp. Speciellt irriterad är jag på tilltaget att trycka upp speciella billighetsupplagor inför rean.

    Jag är tydligen inte ensam med den åsikten. ”Bokrean är en bluff” lyder rubriken i Dina Pengar. En del böcker på reabordet har inte något sänkt pris, skriver tidningen. De släpps i stället i lågprisversion och säljs billigare.

    – Man bryter mot marknadsföringslagens bestämmelser, säger Mattias Grundström, jurist på Konsumentverket.

    Lagen är tydlig med vad som får kallas realisation. Varan som reas måste finnas i butikens ordinarie sortiment och den måste ha ett ordinarie pris. Rean får dessutom bara pågå under en begränsad tid.

    – Folk ska kunna lita på att en rea är en rea, säger Mattias Grundström.

    Specialupplagorna har ett lågt pris som många konsumenter godtar som reapris. Men just eftersom de inte finns i det ordinarie sortimentet kan de egentligen inte reas, enligt tidningen.

    Andra bloggar om: , ,

  • BoktraveUnder sommaren ska vi läsa deckare, åtminstone om man får tro media. Själv är jag inte någon större vän av deckare, jag tycker oftast att de inte är tillräckligt bra läsning.

    Men under sommaren uppstod det stora deckarbråket, som någon knappast kan ha missat. Upprinnelsen verkar vara en artikel i DI, där Leif GW Persson intervjuades.

    – En del deckarförfattare, som Läckberg, håller samma litterära kvalitet som en novell i Min Häst, sa han bland annat. Bråket var ett faktum och utvecklades till ett smärre könskrig.

    Därför kunde jag inte låta bli att ladda upp med ett par deckare. Camilla Läckbergs Olycksfågeln, Liza Marklunds Prime time och den upphaussade Stieg Larsson. Dessutom klämde jag den omtalade Alexander McCall Smiths Damernas detektivbyrå i förbifarten.

    Jag håller inte med Leif GW Persson. Läckbergs bok innehöll visserligen ett ganska torftigt språk och dito personbeskrivningar, men intrigen var flyhänt hopsnickrad. Jag undrar om det inte var Liza Marklund han i själva verket avsåg, men inte ville nämna vid namn. Liza Marklund är ju kompanjon med hans gamla kompis Jan Guillou, de har Piratförlaget tillsammans.

    Liza Marklunds Prime Time var något av det sämsta jag läst. Intrigen genomskådade jag på sidan 10, och språket var en eländig kvällstidningsprosa.

    – Hon skriver som Nicke Lilltroll pratar, sa GW Persson om Läckberg i Expressen. Det måste ha varit Marklund han menade. Marklunds persongalleri består dessutom av grova schabloner, som hämtade direkt ur en kvällstidning. Jag kan inte fatta hur hennes deckare kan vara så populära, och lovar att inte läsa Liza Marklund igen – jag har utvecklat en allergi.

    Stieg Larsson, däremot, är ingen att utveckla en allergi mot. Tvärt om, den första boken , Män som hatar kvinnor, var så beroendeframkallande att jag var tvungen att bära hem de andra två. Intelligent intrig, komplexa personbeskrivningar och ett bra språk. Med andra ord – ett mycket gott hantverk. Synd bara att vi inte kan se fram mot fler böcker, Stieg Larsson har ju lagt pipen i vädret.

    Damernas detektivbyrå var egentligen helt värdelös som deckare. Jag tror inte heller att den ska betraktas som sådan. Boken är i stället en kul beskrivning av vardagslivet i Botswana. McCall Smith påminner som berättare mycket om Ryszard Kapuscinski. Jag kommer att läsa fler.

    Två – noll till gubbarna alltså, och den ställningen har inget med könet att göra.

    Andra bloggar om: , , , , , ,