Carls konsumentblogg

I dag är det kommunernas ansvar att ordna konsumentvägledning för sina innevånare. Vissa kommuner har en sådan med god tillgänglighet, andra ingen alls. Den stora skillnaden gör att Konsumentminister Birgitta Ohlsson (FP) inte är främmande för att förstatliga verksamheten, skriver GP.

Till skillnad från sin företrädare, Nyamko Sabuni, har Birgitta Ohlsson visat en del aktivitet i ministerrollen, inte minst när det gäller konsumentvägledningen. Innan sommaren tillsatte hon en utredning som ska granska frågan. Där finns företrädare från konsumentorganisationer, myndigheter och näringsliv.

– Utredningen om konsumentstöd ska vara klar i slutet av mars. Där diskuteras många av de heta frågorna och man studerar andra länders metoder. Jag tycker exempelvis att det är spännande med call-center, säger hon till GP.

Det vore på tiden att alla landets innevånare får tillgång till konsumentvägledning på lika villkor. Tillgången får inte bero på kommunalpolitikers intresse för frågan.

Andra bloggar om: Konsumentvägledning, Konsumentrådgivning, Konsumentpolitik, Birgitta Ohlsson

Konsumentministern, Birgitta Ohlsson, verkar vara kritisk till de kommuner som rustat ner sitt stöd till konsumenterna. Det framgår av de intervjuer hon gav under sitt besök hos Konsument Göteborg, i HD och i GP.

Konsument Göteborg, den kommunala konsumentvägledningen, brukar ju framhållas som ett flaggskepp – en välordnad och aktiv organisation.

Att ministern visar aktivitet när det gäller vägledningen hänger också ihop med att att en ny rapport nyligen presenterats. Den har det långa namnet ”Att vägleda konsumenterna- kartläggning av frivilligorganisationers arbete med vägledning till konsumenter”.

Att frivilligorganisationerna står i fokus är ingen slump. Rapporten beställdes 2008, då Nyamko Sabuni var konsumentminister. Hon ville inte se någon offentlig inblandning i konsumentfrågorna, något som också visade sig i hennes egen ringa aktivitet.

Birgitta Ohlsson verkar inte ha samma inriktning. I HD-intervjun säger hon att vägledningen har stora brister. Till GP framhåller hon den holländska modellen med ett nationellt call-center för konsumentfrågor.

Det verkar alltså som om hon inte vill lägga sig i det kommunala självbestämmandet och tvinga kommunerna att ha en adekvat vägledning. Däremot kanske KoV får en mer nationell roll när dt gäller vägledningen.

Hur det blir får vi se. Men jag hälsar med tillfredsställelse att frågan aktualiseras. Men varför konsumentfrågorna ligger under Integrations- och jämställdhetsdepartementet begriper jag fortfarande inte.

Andra bloggar om: Konsumentpolitik, Konsumentvägledning, Konsumentministern, Birgitta Ohlsson

Konsumentverkets årliga granskning av landets resurser för konsumentvägledning är åter igen en ganska tråkig läsning.

Det stora flertalet kommuner, 266 av 290, erbjuder konsumentvägledning till sina invånare. Det är tre fler än förra året. Men de totala resurserna har minskat till 130 årsarbetskrafter jämfört med 132 föregående år. Det innebär att det går 68 700 invånare per konsumentvägledare. Minskningen har pågått under många år. Så sent som 2003 fanns det 230 årsarbetskrafter i Sverige, skriver verket i ett pressmeddelande.

Jag har tidigare skrivit att konsumentvägledning är en spargris, och det gäller fortfarande. Det är på tiden att regeringen åtminstone gör konsumentvägledning till en obligatorisk uppgift för kommunerna.

Kommuner som helt saknar konsumentvägledning: Upplands-Väsby, Vallentuna, Österåker, Upplands-Bro, Täby, Danderyd, Lidingö, Vaxholm, Knivsta, Ydre, Valdemarsvik, Olofström, Örkelljunga, Skurup, Sjöbo, Hörby, Ystad, Lilla Edet, Lysekil, Årjäng, Hagfors, Munkfors, Leksand och Härnösand. Efter granskningen har även Gotland upphört med konsumentvägledning.

Andra bloggar om: Konsumentvägledning, Kommuner, Kommunal service