Det finns mycket jag inte förstår, inte minst när det gäller den så kallade vetenskapen nationalekonomi. Hur den skiljer sig från gissningar har jag aldrig begripit.
Jag har till exempel aldrig begripit hur Regeringens så kallade arbetslinje ska fungera. Den verkar grundas på att folk inte vill arbeta, utan vill leva på bidrag.
Det kanske finns några få som vill leva på det sättet, men jag är fullständigt övertygad om att de allra flesta vill arbeta. Bidrag har man aldrig blivit fet på, i dag kan man inte ens överleva på dem.
Regeringens arbetslinje verkar innebära att man ska piska sjuka och arbetslösa ekonomiskt, till dess de år villiga att arbeta. Viljan fanns nog redan. Men följden har blivit att bara ett fåtal av dessa har kommit i jobb, däremot har Regeringen skapat en ny grupp av fattiga.
Det är många som fallit mellan de olika socialförsäkringarna. De anses för friska för att kunna få sjukförsäkring, men för sjuka för att kunna få jobb. Då återstår bara socialbidrag, det som numera kallas försörjningsstöd.
För att kunna få försörjningsstöd måste du först göra dig av med alla tillgångar. Har du lägenhet, hus eller bil, måste du först sälja dessa. Oavsett om du bor billigt i glesbygden, oavsett om huset är säljbart eller inte eller behöver bil för att kunna ta dig till det jobb du kanske kan få. Försörjningsstöd för alla tillbaka till ruta noll.
Arbetslinjen grundar sig på dunkla nationalekonomiska teorier. Allt liknar den räknevurpa som ligger till grund för åstramningskraven för de euro-länder som är illa ute, något som vår finansminister ställt sig bakom.
Jag kan förstå om man kräver stopp för rent slöseri, och korruption. Men jag kan inte förstå hur ekonomin kan hämta sig ifall man stryper den ekonomiska kranen, drar man åt rinner inget vatten. Man skapar bara törstiga, i praktiken större klyftor.
Andra bloggar om: Ekonomi. Politik, Arbetslinjen, Regeringen, Nationalekonomi
