web analytics

  • Vrider man åt kranen rinner inget vatten

    Krönikor, Politik, Privatekonomi, Regeringen 30.04.2013 Ingen kommentar än

    Det finns mycket jag inte förstår, inte minst när det gäller den så kallade vetenskapen nationalekonomi. Hur den skiljer sig från gissningar har jag aldrig begripit.

    Jag har till exempel aldrig begripit hur Regeringens så kallade arbetslinje ska fungera. Den verkar grundas på att folk inte vill arbeta, utan vill leva på bidrag.

    Det kanske finns några få som vill leva på det sättet, men jag är fullständigt övertygad om att de allra flesta vill arbeta. Bidrag har man aldrig blivit fet på, i dag kan man inte ens överleva på dem.

    Regeringens arbetslinje verkar innebära att man ska piska sjuka och arbetslösa ekonomiskt, till dess de år villiga att arbeta. Viljan fanns nog redan. Men följden har blivit att bara ett fåtal av dessa har kommit i jobb, däremot har Regeringen skapat en ny grupp av fattiga.

    Det är många som fallit mellan de olika socialförsäkringarna. De anses för friska för att kunna få sjukförsäkring, men för sjuka för att kunna få jobb. Då återstår bara socialbidrag, det som numera kallas försörjningsstöd.

    För att kunna få försörjningsstöd måste du först göra dig av med alla tillgångar. Har du lägenhet, hus eller bil, måste du först sälja dessa. Oavsett om du bor billigt i glesbygden, oavsett om huset är säljbart eller inte eller behöver bil för att kunna ta dig till det jobb du kanske kan få. Försörjningsstöd för alla tillbaka till ruta noll.

    Arbetslinjen grundar sig på dunkla nationalekonomiska teorier. Allt liknar den räknevurpa som ligger till grund för åstramningskraven för de euro-länder som är illa ute, något som vår finansminister ställt sig bakom.

    Jag kan förstå om man kräver stopp för rent slöseri, och korruption. Men jag kan inte förstå hur ekonomin kan hämta sig ifall man stryper den ekonomiska kranen, drar man åt rinner inget vatten. Man skapar bara törstiga, i praktiken större klyftor.

    Andra bloggar om: , , ,

    Permalink

  • Dags för BIG – krönika

    Dagligvaru- & livsmedelshandel, Detaljhandel, Handel, Krönikor, Politik 28.09.2011 Ingen kommentar än

    Jag har flera gånger bloggat om butiksdöden och att vi inte behöver fler storbutiker, köpcentra och gallerior. Små butiker med unikt sortiment och kunskap inom sitt område slås ut med etableringen av dessa. Butikspersonal med fackkunskap ersätts med kassörskor som inte kan skilja på palsternacka och pepparrot eller berätta hur jag ska sköta mina skor. Dessutom begränsas urvalet, en specialiserad butik behövs när jag ska köpa nya band för att sy på mina handdukar, jag vill ju inte slänga dem bara för att hängbandet gått av.

    Ett exempel som jag är bekant med är Borlänge. Där finns sedan många år köpcentret Cupolen, i folkmun kallat ”tutten på heden” på grund av sitt utseende Dit vallfärdar folk för att shoppa loss och äta snabbmat, samtidigt som stadens centrala delar nästan liknar en krigszon, var och varannan butikslokal står tom.

    Vad som åter igen får mig att tänka på detta är en artikel i DN – Butiksdöden breder ut sig. Jag kan inte låta bli att tycka att fokus i artikeln är fel, mycket kortsiktigt. Den handlar mest om den senaste tide, till exempel anförs OnOffs konkurs sim exempel.

    Men det finns exempel i artikeln för teckentydare som mig.

    Thomas Svaton, vd i Svensk Dagligvaruhandel, konstaterar att det under de senaste 20 åren öppnats cirka 100 nya stormarknader av typen Coop Forum och Ica Maxi. De omsätter i genomsnitt en halv miljard vardera och har gjort det svårt för butiker med liten omsättning att överleva, skriver DN.

    Det kanske är dags för en kampanj vi kan kalla butiker i glesbygd och i mindre städer – BIG. Den skulle ge stöd till mindre butiker och dessutom motverka etableringen av storbutiker, köpcentra och gallerior.

    Småbutiker behövs, inte minst på landsbygden. Dessutom är jag övertygad om att fler butiker ger fler arbetstillfällen. Att varorna då blir dyrare får vi leva med som ett pris för närhet, urval och fackkunskap.

    Jag tror dessvärre inte att den politiska viljan finns, inte ens hos Centern, som tidigare var landsbygdens och småstädernas bästa vän. Med en nyvald ledare med tokliberalt fokus hämtat från Stureplan och Margret Thatcher lär hoppet vara ute. Marknad och platt skatt är nog inte något för landsbygden, men det finns ett tomrum som kanske något parti vill fylla. Tokliberalerna sjunger nog på sista versen.

    Andra bloggar om: , , , , ,

    Permalink

  • När anti-rasism blir kontraproduktiv – Krönika

    Allmänt, Krönikor 21.09.2011 6 Kommentarer

    Rasism är skit, låt mig slå fast det från början. Men jag kan inte låta bli att tycka att vissa fenomen som går under beteckningen anti-rasism kan få närmast löjliga uttryck.

    Det mest omtalade exemplet är väl när organisationen Centrum mot rasism (SMR) anmälde GB Glace till diskrimineringsombudsmannen och uppmanar alla konsumenter till bojkott mot företaget. Orsaken var GB:s lansering av glassen Nogger Black.

    - Vi är inte kritiska mot färgsättningen av glassen eller namnet Black, utan mot hela tankemönstret i reklamen. GB lägger ihop det svarta med namnet Nogger, som associerar till nigger och neger, sade Amina Ek, verksamhetschef på Centrum mot rasism, till SvD.

    Deras anmälan togs inte upp av DO men ledde till en intensiv debatt om CMR och dess verksamhet.

    Senare försökte andra teckentydare hitta rasistiska budskap i glassnamnen. Antidiskrimineringsbyrån i Malmö försökte få glassnamnet 88 att tolkas som ”HH” eller ”Heil Hitler”, eftersom H är den åttonde bokstaven i alfabetet. GB kontrade med att 88 var gammal telegramkod för ”Love and kisses”.

    Ett annat exempel är att chokladbollar inte längre får gå under det gamla namnet negerboll. Astrid lindgren har anklagats för rasism eftersom Pippis pappa var negerkung på Kurrekurreduttön. Nyutgivningen av barnboken ”Ture Sventon i Paris” stoppades eftersom förlaget anser att ordet neger används på ett förlegat och nedsättande sätt.

    Även detta ledde till debatt. ”Låt äldre texter fortsätta skava” rubricerades en ledarartikel i DN.

    Ett annat exempel är att kvarteret Negern i Karlstad fick byta namn efter omfattande påtryckningar från olika grupper.

    Jag kan inte tycka annat än att denna kritik är närmast löjlig. Däremot har jag betydligt större förståelse för kritiken mot Hergé-albumet ”Tintin i Kongo”. Boken är full med rasistiska stereotypier, vilket kanske inte är så konstigt. Belgien, Hergés hemland, är nog den värsta kolonialmakt som någonsin existerat.

    Kongo var i slutet av 1800-talet den belgiske härskaren Leopold II:s personliga egendom, ända fram till 1908. Därefter val Belgien kolonialstat med sällsynt tyrrani. När kolonialväldet upphörde, år 1960, hämnades Belgien genom att förstöra mycket infrastruktur i landet. Bland annat förstördes alla flygfält i landet och alla flodbåtar sänktes.

    Det påverkade naturligtvis belgarnas syn på landet och dess befolkning. När Tintin i Kongo publicerades i början av 1930-talet var naturligtvis belgarna, däribland Hergé, färgade av synen på innevånarna. Att det resulterade i en rad stereotypier är därför inte så förvånande. Att Bienvenue Mbutu, som bor i Belgien, vill att belgisk domstol ska förbjuda seriealbumet i landet men säger även han skulle nöja sig med varningsetiketter på böckerna, är därför inte så förvånande.

    Men det senaste exemplet är mer märkligt. I det fallet handlar det om godisförpackningen för Fazers Kinapuffar.

    – De har haft en förlegad syn på asiater, säger HD-krönikören Patrik Lundberg som startat debatten, i en artikel från TT.

    Patrik, som har asiatiskt ursprung, säger sig ha tröttnat på kommentarer om ”Tjing-tjong” bakom sin rygg och skrev en krönika i HD där han bland annat pekade ut godis-förpackningen.

    Många läsare reagerade och gjorde påtryckningar hos Fazer.

    – Vi har tagit till oss synpunkterna. En del har uppfattat förpackningen som omodern och känner sig kränkta, det är inget som vi vill bidra till, säger Sofia Liljefors-Edlund, kommunikationsdirektör på Fazer, till TT.

    I och försig kan jag förstå Patrik, men jag kan fortfarande inte se att det är annat än en överreaktion. Själv är min barndom fylld med historier om ”negrer” eller figurer med utstående tänder och ”kines”-hatt men ändå gör jag inte skillnad på folk och folk, oavsett ursprung, religion eller utseende.

    Däremot gör mitt mångåriga arbete i PR- och informationsbranschen att jag anser att liknande reaktioner snarast motverkar sitt syfte, antirasister får sitt budskap nedvärderat och rasisterna får vatten på sin kvarn. Sådana överreaktioner gynnar bara mörkermännen, och –kvinnorna.

    Andra bloggar om: ,

    Permalink

  • Dags att uppdatera kvacksalverilagen?

    Hälsa, vård och behandling, Krönikor 19.06.2011 Ingen kommentar än

    Rubriken är egentligen felaktig, eftersom det man brukade kalla Kvacksalverilagen inte längre gäller. De bestämmelser som gäller finns i stället i Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659).

    I lagens 5 kapitel finns begränsningar som anger att ingen annan än legitimerad sjukvårdspersonal får behandla barn och vissa sjukdomar, till exempel cancer, diabetes och epilepsi.

    Men det finns märkligt nog inga begränsningar när det gäller psykiatrisk behandling. Vem som helst kan behandla dessa, om det inte gäller barn under 8 år.

    Nyligen berättade Ekot att många olegitimerade terapeuter åtar sig att behandla svåra tillstånd, som depression med självmordstankar.

    Ekot kontaktade 90 olegitimerade terapeuter med ett påhittat fall med sådana symptom. Ungefär hälften var villiga att behandla patienten.

    Det är helt åt pipan. Många av de olegitimerade terapeuterna sysslar med rent hokus-pokus, som återvändande till tidigare liv, kristallterapi eller healing.

    Många av dessa terapeuter tror säkert att deras ”terapi” hr effekt, trots att den saknar bevisadvetenskaplig grund. Att ”många blir botade” är ett vanligt argument. Precis samma argument användes för att visa effekten av åderlåtning till dess att man kunde bevisa att metoden saknade effekt. Den kunde i stället vara farlig.

    Många psykiatriska tillstånd är så svåra att det borde vara förbjudet att behandla dem på sätt som saknar vetenskaplig grund. Risken är att de i stället förvärrar tillståndet. Men det besvärliga är gränsdragningen, vilka tillstånd är svåra?

    Saken borde i varje fall utredas på ett seriöst sätt!

    Andra bloggar om: , , ,

    Permalink

  • Skeptisk till eko-mat

    Krönikor, Liivsmedel & produktion 10.10.2010 2 Kommentarer

    Det är bara att erkänna; Jag är inte politiskt korrekt, jag är skeptisk till (viss) eko-mat. Frågan är hur många som, liksom jag, är skeptiska. En av fem väljer att köpa eko-mat, rapporterar DN, men priset kan ju också spela in.

    Att satsa på en hållbar, och djurvänlig, produktion är väl något som de flesta vill skriva under på, även jag. Men frågan är om allt det som vi idag kallar för ekologiskt är så hållbart eller djurvänligt, eller för den skull nyttigare för oss människor.

    Om vi tar det sistnämnda först, nyttigheten, så finns det inga som helst bevis för att det som är ekologiskt odlat är nyttigare. Faktum är att näringsinnehållet i ekologiskt odlat är precis detsamma som i det som är konventionellt odlat.

    Inte heller är eko-produkter godare, eller har bättre smakegenskaper, trots alla myter. När forskare undersökt eko-produkters egenskaper, och det finns hundratals exempel, visar det att de har likadana, eller sämre, egenskaper än konventionellt odlat. Det finns ett enda undantag, som gäller tomater. Eko-odlade tomater var sötare än konventionellt odlade, något som är önskvärt för just den produkten.

    Att eko-odlat upplevs som godare kan bero på att många odlar själva. Att gå ut och skörda, för att därefter tillaga den, ger självklart en fräschare produkt än den du köper i affären. Den kan vara skördad för länge sedan.

    Att den faktiskt inte har bättre egenskaper kan bero på att de sorter vi använder idag är anpassade till konventionell odling. Andra sorter kanske är bättre lämpade för ekologisk odling, och de används inte längre.

    När det gäller djurhållning har jag stora invändningar. Tills helt nyligen fanns det en EU-föreskrift om att djur i ekologisk uppfödning skulle behandlas med växtbaserade eller homeopatiska preparat om de blev sjuka. Det innebar att sjuka djur fick behandling utan bevisad verkan. Verkningslös behandling innebär troligtvis större lidande för djuren. För mig innebar det ett definitivt stopptecken. Lyckligtvis har just den föreskriften ändrats, inte minst efter svenska påtryckningar.

    Kor i ekologisk produktion får också ha kvar sina kalvar för att dia under 3-4 dagar, ofta längre. Frågan är hur bra det är för korna, eller för kalvarna. Hinner inte korna under denna period binda an starkare till kalven, än om de skulle skiljas åt tidigare? Vi kan ju inte fråga djuren om det. Därför köper jag inte ekologisk mjölk.

    Dessutom har ekologisk produktion ifrågasatts ur klimatsynpunkt. För det första ger sådan produktion en sämre avkastning än konventionell, vi använder resurserna sämre. För det andra innebär ekologisk produktion ökat behov av mekanisk bearbetning. I stället för att använda växtgifter måste man köra mer med traktorn och olika maskiner, enkelt uttryckt. Det finns forskare som hävdar att det innebär ett ökat utsläpp av växthusgaser, främst koldioxid.

    Det finns många goda argument för välja ekologisk produktion, men för mig är det inte så enkelt, trots att det kan verka så. Många ”sanningar” är faktiskt osanningar, och allt är kanske inte så bra som det verkar.

    För mig är det inte självklart att välja eko-mat. Jag är alltså inte politiskt korrekt.

    Andra bloggar om: , , , ,

    Permalink

  • Vi får betala bankernas förluster

    Banker & finansiella tjänster, Krönikor 09.10.2010 Ingen kommentar än

    slantar Den så kallade finanskrisen orsakades av sanslös spekulation i finanssektorn. Här hemma hade flera banker, framför allt Swedbank och SEB, spekulerat galet på lånemarknaden i Baltikum.

    Förlusterna efter felspekulationerna måste naturligtvis betalas. Dessutom har finanskrisen medfört att nya regler för finanssektorn mejslats ut, vilket också kostar pengar.

    Men vem ska betala?

    Det verkar som om det är vi kunder som får betala bankernas förluster under bankkrisen. Svenska banker ligger i europatopp när det gäller bolånemarginalen, det vill säga den vinst som bankerna gör på bolånen, läser jag i en TT-artikel.

    Visserligen skriver Riksbankschefen och chefen för Finansinspektionen, i en artikel på DN debatt, att bankernas ägare borde vara med och betala notan. Men intresset frän ägarna är lågt, skriver DN i en artikel.

    I stället kan vi vänta oss en höjning av räntenivån med 0,7 procent, varnar ekonomer som DN talat med. Bolånen kommer alltså att bli dyrare.

    Dessutom presenterar EU-kommissionen planer på ett slags skatt för bankerna, berättar Riksdag & Departement. Enligt kommissionen är finanssektorn en av huvudorsakerna till den ekonomiska krisen och sektorn har också fått ett stort offentligt stöd under de senaste åren. Därför bör den också bidra till kostnaderna för att bygga upp ländernas ekonomier och stärka de offentliga finanserna, skriver R & D. Ni får väl gissa vilka som får stå för den notan.

    Bankernas ägare ropar efter stöd när det går dåligt, men vill inte vara med och betala. Det verkar alltså som det är vi kunder, som vanligt, som får stå för notan.

    Andra bloggar om: , , ,

    Permalink

  • Modernisera till forntiden – Kortkrönika

    Krönikor, Politik 09.07.2010 Ingen kommentar än

    Det finns ett uttryck som används av nyliberala debattörer, som får mig att betrakta det som ett nyord, som i boken 1984. Det är ordet modernisera, som i deras ordbok betyder en återgång till gamla förhållanden.

    Det som får mig att återigen tänka på ordet är den lybirala partiledaren Maud Olofsson. ”Modernisera LAS”, sa hon i sitt tal i Almedalen. I det här fallet verkar modernisera betyda tas bort. Enligt SvD säger hon:

    – Och vi måste modernisera den för de små företagen. De stora företagen avtalar ändå bort den.

    Det är därför mitt blodtryck höjs varje gång jag hör en nyliberal använda ordet modernisera. Jag och Stureplanscentern använder inte samma ordbok.

    Intressant?

    Andra bloggar om: , ,

    Permalink

  • Jag förstår inte betygshetsen

    Barn & ungdomar, Krönikor, Politik 06.07.2010 3 Kommentarer

    hets Betyg i skolan kanske ligger på gränsen till att vara en konsumentfråga. Men på sitt sätt är den det ändå, en vanlig kurs skulle definitivt betraktas som konsumtion.

    Tiull saken. Jag kan inte förstå politikernas, och inte minst skolministerns, tjafs om betyg. Det senaste är att de rödgröna kommit överens om betyg från sjuan, vilket är en nyhet i stort sett alla tidningar. I deras, och regeringens, argumentation verkar det som om betygen är det enda sättet för oss föräldrar att få reda på hur våra barn presterar i skolan.

    Mina pojkar, som just gått ut fyran, har aldrig fått betyg. Ändå har jag sedan de gick i sexårs-verksamheten haft mycket bra information om hur de presterar, och fungerar, i skolan. Två gånger om året har jag varit på utvecklingssamtal, med mina barn och deras lärare. Då har jag fått betydligt bättre information än vad någon betygssiffra, eller bokstav, någonsin skulle kunna ge.

    Det är anledningen till att jag betraktar betygen som en icke-fråga. Jag kan förstå om de behövs ett primitivt urvalsinstrument till olika utbildningar. Men för mig, som förälder, är de i stort sett värdelösa. Jag har redan bättre information.

    Det är därför jag inte kan förstå politikernas betygshets. Rätta mig gärna om jag har fel!

    Andra bloggar om: , , , ,

    Permalink

  • Ett sjukt pensionssystem

    Krönikor, Pension, Politik, Samhällsekonomi 05.04.2010 4 Kommentarer

    Partierna bakom den senaste pensionsuppgörelsen, de borgerliga och Socialdemokraterna, lovade att det nya systemet skulle vara bra och stabilt under lång tid. Vi skulle dessutom alla bli vinnare, en del av våra pensionspengar skulle vi få ”investera” på börsen. Hur stora vinnare berodde bara på oss själva.

    Att det egentliga motivet var att minska statens kostnader talade man tyst om. Det fick vara underförstått i ordet långsiktighet. Tyvärr var det så att efterföljande generationer alltid fick bidra till föregående generationers pension. Pensionssystemet riskerade helt enkelt att bli för dyrt.

    Men det fanns två tankevurpor bakom pensionsuppgörelsen, och båda var marknadsliberala. Den ena var att tillväxten alltid skulle vara positiv. Genom att pensionerna kopplades till tillväxten skulle statens utgifter säkras men pensionerna skulle alltid öka, frågan var bara hur mycket. Den andra var att förutsätta att börsen alltid skulle utvecklas positivt, till och mer positivt än ekonomin i övrigt. Det var så vi skulle bli vinnare.

    Att politikerna tänkte fel ser vi nu, med den ekonomiska krisen i färskt minne. Pensionerna kommer att minska, åtminstone under några år framåt och en stor del av pensionspengarna är bortspelade på börsen.

    Så långsiktigt stabilt var alltså det senaste pensionssystemet. Nu måste det lappas och lagas. Det senaste förslaget är att höja den lägsta pensionsåldern, från dagens 61 år till 62 år.

    Det beror på att vi blir allt äldre, säger politikerna. Som om det kom som en överraskning, det visste man när det nuvarande pensionssystemet skapades. Problemet är egentligen ett helt annat. Det finns ingen naturlag som säger att ekonomin alltid kommer att växa, men det vill de inte erkänna.

    De verkar inte heller inse att en stor del av börsuppgångar drivs av att massor av att just pensionspengar investeras där. Inte bara här i Sverige, utan över hela i-världen. Men det skapar också problem, bostadsbubblan i USA blåstes upp av pensionspengar och inaktiva ägare som pensionsfonder ger förutsättningar för bonuskulturen.

    Nej, det enda rimliga vore att göra om pensionssystemet från grunden, utan marknadsliberala tankevurpor. Pengarna måste användas för samhällets och pensionärernas fromma, inte göda spekulanter. Att investera i kunskap och infrastruktur kanske vore en god tanke, frågan är bara hur pengarna ska betalas tillbaka.

    Inlägget är pingat till Intressant.

    Andra bloggar om: , , , ,

    Permalink

  • Krönika – Var tar de riktiga nyheterna vägen?

    Krönikor, Media 21.03.2010 Ingen kommentar än

    tidningsläsning Jag brukar skilja på riktiga tidningar och slaskpress. Jag brukar räkna morgontidningar, som till exempel DN, SvD och GP som riktiga tidningar och kvällstidningar, till exempel Expressen, Aftonbladet och GT, som slakpress. De senare brukar jag inte ens läsa, men ofta flina åt deras löpsedlar.

    I min värld innehåller morgontidningarna riktiga nyheter, medan slaskpressen fylls av artiklar som handlar om skvaller, kändisar, pseudohändelser i tv-program och ovetenskap. Allt med en trovärdighet som närmar sig noll.

    Men dagspressen är i kris, framför allt på grund av vikande annonsintäkter, och söker nya vägar. Jag tycker mig se en oroande tendens, morgontidningarna börjar fylla sina sidor med pseudohändelser.

    Allt oftare ser jag artiklar som handlar om aktörerna i olika tv-program, som Let’s Dance och Så ska det låta. Visserligen har jag ännu inte sett kvällstidningsvinkeln ”Carola mobbad efter sändning”, men ändå. Det här är pseudohändelser, skapade i och för tv-program.

    Jag funderar naturligtvis om jag är konservativ i det här avseendet. Men jag är nog mer nyhetsfreak. Det finns alldeles för många verkliga händelser för att jag ska vilja läsa om vem som förlorat tävlingar i olika tv-program. Jag vill läsa om de verkliga händelserna!

    Inlägget är pingat till Intressant!

    Andra bloggar om: , , , , ,

    Permalink

« Föregående inlägg

  • Kategorier:

    • Länklista

    Arkiv:

    Meta: