web analytics
  • slantarÄr man stor måste man vara snäll. Men det verkar storbankerna ha glömt bort. De verkar i ett oligopol, där ett fåtal sätter villkoren. Då borde de visa samhällsansvar i stället för arrogans gentemot oss kunder.

    Det handlar om nedlagda kontor, nedlagd kontanthantering och dåligt bemötande mot små kunder.

    Antalet bankkontor har minskat snabbt, speciellt i glesbygd. Det har uppmärksammats av Sveriges radio, som för närvarande genomför en granskning. Enbart i Gävleborgs län har 15 bankkontor lagts ner de senaste tio åren, rapporterar SR. Vi lär få se mer av den rapporteringen.

    Dessutom är det i dag mycket svårt att hitta ett bankkontor som hanterar kontanter, och antalet sådana kontor har minskat ännu snabbare. Att kontanthantering tas bort brukar bankerna förklara med säkerhetsskäl, men förklaringen är nog snarare att kontanthantering kostar, det finns ju utrustning för att öka säkerheten.

    Men även antalet uttagsautomater minskar. Mellan 2011 och 2013 försvann 645 uttagsautomater, enligt SvD som även konstaterar att Sverige ligger i botten inom EU när det gäller antal uttagsautomater per innevånare. Även här handlar det nog främst om kostnader.

    Jag misstänker att bankernas ointresse för kontanter också har en annan förklaring, de vill att vi ska handla med kort. Kortbetalningar är nämligen oerhört lönsamma för bankerna, som jag tidigare berättat. Kostnadsbesparing och intäktsökning går alltså hand i hand och bidrar till bankernas nästan oanständiga vinster.

    Under senare tid har bankerna tagit sig före att nobba vissa kunder, sådana de ser som ointressanta. Det har exempelvis gällt kunder utan fast anställning, de som lever på socialförsäkringar eller har betalningsanmärkningar.

    Men det går inte längre. Efter ett beslut i EU-parlamentet, som också kommit överens med ministerrådet, ska alla ha rätt till ett bankkonto, enligt TT. Kontot ska kunna användas för insättning och utbetalning inom EU, med kort eller via internet.

    Men det verkar inte fungera helt ut. SvD hade nyligen ett reportage som handlade om ”Patrik” som på grund av en betalningsanmärkning blivit nobbad av banken. Han hade visserligen fått ett bankkonto men inte möjlighet att betala över internet. Han får leva helt kontant och hans mamma sköter betalningar över nätet.

    Jag kan inte låta bli att tycka att bankerna visar en stor arrogans. Deras intresse verkar vara helt inriktat på vinst och utdelning till aktieägarna. Men när det blir kris, som i början av 1990-talet förutsätter bankledning och ägare att vi andra, det vill säga staten, ska rädda dem.

    Bankerna borde visa att de gör skäl för påståendet att de är samhällsviktiga och ta motsvarande ansvar. Alla ska ha rätt till ett bankkonto och kontanter samt tillgång till ett bankkontor på rimligt avstånd. Det kanske är dags för ett uppror mot storbankernas arrogans. Men hur det skulle gå till vet jag inte, det är svårt att rösta med fötterna när de verkar i ett oligopol och beter sig lika illa. Men det vore intressant med förslag.

    Andra bloggar om: , , , , , ,

  • boktraveJag har alltid haft ett stort habegär när det gäller böcker. När jag gick på gymnasiet brukade jag jobba extra på dåvarande Nordiska bokhandeln (NB) vid Odenplan i Stockholm. De brukade ringa under sommaren, till jul och naturligtvis när det var dags för bokrean.

    En av fördelarna var att jag kunde få en förhandstitt på böckerna och i lugn och ro plocka bland olika fynd. På den tiden ingick små restupplagor i rean och kunde ibland kosta några kronor. Jag brukade chansa på några stycken och gjorde ofta fynd i form av läsupplevelse.

    Reabesöken fortsatte under min studietid i Linköping. NB fanns även där och jag var bekant med personalen. Jag handlade en hel del, trots kärv studentekonomi.

    Aå småningom spårade bokrean ur, som bekant. Förlag och grossister minimerade sina lager och specialupplagor av dålig kvalitet började bli vanliga. Då minskade min entusiasm betydligt, liksom mina inköp.

    Nu har visserligen bokhandeln skärpt till sig, usla specialupplagor är inte lika vanliga men de riktiga fynden lyser mest med sin frånvaro.

    Numera brukar jag först besöka borden med mat- och kokböcker, matnörd som jag är. För några år sedan köpte jag Leif Mannerströms utmärkta bok ”Husmanskonst” på rean och jag vill även minnas att en av mina bästa och mest använda kokböcker, ”Kallskänkans kokbok” av Carin Chädström, är inköpt på en rea.

    Men i år är matboksbordet mest en besvikelse. Diverse kokböcker av olika tv-kockar och annat ointressant. Inga inköp där alltså, men jag noterar att två klassiker, ”Sju sorters kakor” och ”Rutiga kokboken”, dyker upp på rean igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte, specialupplagor?

    Men jag hittar några intressanta böcker som jag kan tänka mig köpa. Jag har inte hunnit läsa Donna Tartts ”Steglitsan” (som hon fick Pulitzer-priset för) och Richard Fords omtalade ”Kanada”. Och habegäret väcks av en klassiker i nyöversättning, Buddenbrooks av Thomas Mann. Den var en stor läsupplevelse för mig, under gymnasietiden.

    Som vanligt publicerar tidningarnas kulturredaktioner artiklar om rean. SvD kör en TT-artikel, GP samma TT-artikel men har också en egen och HD har en kritisk artikel om rean och branschen. Även DN skriver om rean.

    Andra bloggar om: , , , , ,

  • De siffror för bränsleförbrukning som fabrikanterna uppger stämmer allt sämre med verkligheten. Den nyheten som tidningen Vi Bilägare publicerar har gett en hel del eko i media. Somliga kallar fabrikanternas siffror för bedrägeri.

    Men varför stämmer inte fabrikanternas siffror med verkligheten?

    Fabrikanternas tester följer ett standardiserat program. Men testerna körs inomhus, under ideala förhållanden när det gäller däckstryck med mera, och av förare som är experter på att köra snålt. Det är förhållanden som knappast finns i verkligheten. Det gör att du i stort sett aldrig kommer att kunna uppnå samma bränsleåtgång, när du kör i verkligheten.

    Å andra sidan gäller samma förhållanden för alla bilfabriker. Det gör att siffrorna blir jämförbara sinsemellan. Men som sagt, de stämmer dåligt med verkligheten. Därför är det tveksamt om fabrikanternas siffror ska ligga till grund för exempelvis miljöbilsklassificering.

    Men arbete med nya, internationellt standardiserade, metoder är på gång. Vi få hoppas att, när de kommer, ska kunna göra att vi kan lita på att de stämmer bättre med verkligheten.

    Andra bloggar om: , , ,

  • Allt sedan debatten inför FRA-lagens tillkomst har jag känt mig bekymrad över det annalkande storebror-samhället. På sistone har jag blivit djupt bekymrad över Säpo:s förhandlingar med telekombolagen om att få direkt tillgång till de trafikdata som enligt lag måste lagras. Mina farhågor inför FRA-lagen, att detta bara var ett första steg, ser ut att besannas.

    I debatten inför FRA-lagen hävdade myndigheter och politiker att det ”bara” var trafik till och från utlandet som skulle övervakas. Att mycket trafik inom landet ofta tag svängen över gränserna glömde man bort att tala om. Dessutom hörde jag ofta argumentet att ”den som har rent mjöl i påsen” inte skulle ha något att frukta. Myndigheterna skulle bara intressera sig för terrorism och organiserad brottslighet.

    Nu vill Säpo (och övrig polis) komplettera övervakningen av utrikestrafik med möjlighet till övervakning av inrikestrafik, avslöjar Ekot. Operatörerna ska inte heller längre kunna vara en kontrollinstans. Som jag ser det befinner vi oss på ett sluttande plan. Och jag är inte ensam.

    – Det är klart att man från polisens utgångspunkt säger att det finns ett behov. Att man har ett behov av att kartlägga detta. Men man kan inte tolka det riktigt så extensivt. För med den argumentationen skulle vi ju kunna avlyssna allt och alla. Då får vi 1984 eller ett motsvarande samhälle. Det vill vi inte ha, säger Anne Ramberg på Advokatsamfundet, till Ekot.

    Att det finns tekniska möjligheter att genomföra något betyder inte att det bör genomföras. Alla möjligheter kommer förr eller senare att missbrukas. Se bara på patientjournaler, som bara behöriga personer ska ha tillgång till. Obehöriga, som har möjlighet att komma åt dessa, gluttar gärna i kändisars och bekantas journaler. Det avslöjas gång på gång.

    Men det finns enstaka ljus i tunneln på det sluttande planet. Tele 2 har deklarerat att de inte vill delta i samarbetet med Säpo och efter kritik har även Svenska stadsnät backat.

    Det ska inte behövas visselblåsare, avslöjanden och debatt för att skydda vår integritet. Allt som är möjligt ska inte genomföras om det kan innebära en integritetsrisk, även om de kan motiveras med ädla motiv. Frågan får inte betraktas med skygglappar!

    Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

  • Det finns mycket jag inte förstår, inte minst när det gäller den så kallade vetenskapen nationalekonomi. Hur den skiljer sig från gissningar har jag aldrig begripit.

    Jag har till exempel aldrig begripit hur Regeringens så kallade arbetslinje ska fungera. Den verkar grundas på att folk inte vill arbeta, utan vill leva på bidrag.

    Det kanske finns några få som vill leva på det sättet, men jag är fullständigt övertygad om att de allra flesta vill arbeta. Bidrag har man aldrig blivit fet på, i dag kan man inte ens överleva på dem.

    Regeringens arbetslinje verkar innebära att man ska piska sjuka och arbetslösa ekonomiskt, till dess de år villiga att arbeta. Viljan fanns nog redan. Men följden har blivit att bara ett fåtal av dessa har kommit i jobb, däremot har Regeringen skapat en ny grupp av fattiga.

    Det är många som fallit mellan de olika socialförsäkringarna. De anses för friska för att kunna få sjukförsäkring, men för sjuka för att kunna få jobb. Då återstår bara socialbidrag, det som numera kallas försörjningsstöd.

    För att kunna få försörjningsstöd måste du först göra dig av med alla tillgångar. Har du lägenhet, hus eller bil, måste du först sälja dessa. Oavsett om du bor billigt i glesbygden, oavsett om huset är säljbart eller inte eller behöver bil för att kunna ta dig till det jobb du kanske kan få. Försörjningsstöd för alla tillbaka till ruta noll.

    Arbetslinjen grundar sig på dunkla nationalekonomiska teorier. Allt liknar den räknevurpa som ligger till grund för åstramningskraven för de euro-länder som är illa ute, något som vår finansminister ställt sig bakom.

    Jag kan förstå om man kräver stopp för rent slöseri, och korruption. Men jag kan inte förstå hur ekonomin kan hämta sig ifall man stryper den ekonomiska kranen, drar man åt rinner inget vatten. Man skapar bara törstiga, i praktiken större klyftor.

    Andra bloggar om: , , ,

  • Jag har flera gånger bloggat om butiksdöden och att vi inte behöver fler storbutiker, köpcentra och gallerior. Små butiker med unikt sortiment och kunskap inom sitt område slås ut med etableringen av dessa. Butikspersonal med fackkunskap ersätts med kassörskor som inte kan skilja på palsternacka och pepparrot eller berätta hur jag ska sköta mina skor. Dessutom begränsas urvalet, en specialiserad butik behövs när jag ska köpa nya band för att sy på mina handdukar, jag vill ju inte slänga dem bara för att hängbandet gått av.

    Ett exempel som jag är bekant med är Borlänge. Där finns sedan många år köpcentret Cupolen, i folkmun kallat ”tutten på heden” på grund av sitt utseende Dit vallfärdar folk för att shoppa loss och äta snabbmat, samtidigt som stadens centrala delar nästan liknar en krigszon, var och varannan butikslokal står tom.

    Vad som åter igen får mig att tänka på detta är en artikel i DN – Butiksdöden breder ut sig. Jag kan inte låta bli att tycka att fokus i artikeln är fel, mycket kortsiktigt. Den handlar mest om den senaste tide, till exempel anförs OnOffs konkurs sim exempel.

    Men det finns exempel i artikeln för teckentydare som mig.

    Thomas Svaton, vd i Svensk Dagligvaruhandel, konstaterar att det under de senaste 20 åren öppnats cirka 100 nya stormarknader av typen Coop Forum och Ica Maxi. De omsätter i genomsnitt en halv miljard vardera och har gjort det svårt för butiker med liten omsättning att överleva, skriver DN.

    Det kanske är dags för en kampanj vi kan kalla butiker i glesbygd och i mindre städer – BIG. Den skulle ge stöd till mindre butiker och dessutom motverka etableringen av storbutiker, köpcentra och gallerior.

    Småbutiker behövs, inte minst på landsbygden. Dessutom är jag övertygad om att fler butiker ger fler arbetstillfällen. Att varorna då blir dyrare får vi leva med som ett pris för närhet, urval och fackkunskap.

    Jag tror dessvärre inte att den politiska viljan finns, inte ens hos Centern, som tidigare var landsbygdens och småstädernas bästa vän. Med en nyvald ledare med tokliberalt fokus hämtat från Stureplan och Margret Thatcher lär hoppet vara ute. Marknad och platt skatt är nog inte något för landsbygden, men det finns ett tomrum som kanske något parti vill fylla. Tokliberalerna sjunger nog på sista versen.

    Andra bloggar om: , , , , ,

  • Rasism är skit, låt mig slå fast det från början. Men jag kan inte låta bli att tycka att vissa fenomen som går under beteckningen anti-rasism kan få närmast löjliga uttryck.

    Det mest omtalade exemplet är väl när organisationen Centrum mot rasism (SMR) anmälde GB Glace till diskrimineringsombudsmannen och uppmanar alla konsumenter till bojkott mot företaget. Orsaken var GB:s lansering av glassen Nogger Black.

    – Vi är inte kritiska mot färgsättningen av glassen eller namnet Black, utan mot hela tankemönstret i reklamen. GB lägger ihop det svarta med namnet Nogger, som associerar till nigger och neger, sade Amina Ek, verksamhetschef på Centrum mot rasism, till SvD.

    Deras anmälan togs inte upp av DO men ledde till en intensiv debatt om CMR och dess verksamhet.

    Senare försökte andra teckentydare hitta rasistiska budskap i glassnamnen. Antidiskrimineringsbyrån i Malmö försökte få glassnamnet 88 att tolkas som ”HH” eller ”Heil Hitler”, eftersom H är den åttonde bokstaven i alfabetet. GB kontrade med att 88 var gammal telegramkod för ”Love and kisses”.

    Ett annat exempel är att chokladbollar inte längre får gå under det gamla namnet negerboll. Astrid lindgren har anklagats för rasism eftersom Pippis pappa var negerkung på Kurrekurreduttön. Nyutgivningen av barnboken ”Ture Sventon i Paris” stoppades eftersom förlaget anser att ordet neger används på ett förlegat och nedsättande sätt.

    Även detta ledde till debatt. ”Låt äldre texter fortsätta skava” rubricerades en ledarartikel i DN.

    Ett annat exempel är att kvarteret Negern i Karlstad fick byta namn efter omfattande påtryckningar från olika grupper.

    Jag kan inte tycka annat än att denna kritik är närmast löjlig. Däremot har jag betydligt större förståelse för kritiken mot Hergé-albumet ”Tintin i Kongo”. Boken är full med rasistiska stereotypier, vilket kanske inte är så konstigt. Belgien, Hergés hemland, är nog den värsta kolonialmakt som någonsin existerat.

    Kongo var i slutet av 1800-talet den belgiske härskaren Leopold II:s personliga egendom, ända fram till 1908. Därefter val Belgien kolonialstat med sällsynt tyrrani. När kolonialväldet upphörde, år 1960, hämnades Belgien genom att förstöra mycket infrastruktur i landet. Bland annat förstördes alla flygfält i landet och alla flodbåtar sänktes.

    Det påverkade naturligtvis belgarnas syn på landet och dess befolkning. När Tintin i Kongo publicerades i början av 1930-talet var naturligtvis belgarna, däribland Hergé, färgade av synen på innevånarna. Att det resulterade i en rad stereotypier är därför inte så förvånande. Att Bienvenue Mbutu, som bor i Belgien, vill att belgisk domstol ska förbjuda seriealbumet i landet men säger även han skulle nöja sig med varningsetiketter på böckerna, är därför inte så förvånande.

    Men det senaste exemplet är mer märkligt. I det fallet handlar det om godisförpackningen för Fazers Kinapuffar.

    – De har haft en förlegad syn på asiater, säger HD-krönikören Patrik Lundberg som startat debatten, i en artikel från TT.

    Patrik, som har asiatiskt ursprung, säger sig ha tröttnat på kommentarer om ”Tjing-tjong” bakom sin rygg och skrev en krönika i HD där han bland annat pekade ut godis-förpackningen.

    Många läsare reagerade och gjorde påtryckningar hos Fazer.

    – Vi har tagit till oss synpunkterna. En del har uppfattat förpackningen som omodern och känner sig kränkta, det är inget som vi vill bidra till, säger Sofia Liljefors-Edlund, kommunikationsdirektör på Fazer, till TT.

    I och försig kan jag förstå Patrik, men jag kan fortfarande inte se att det är annat än en överreaktion. Själv är min barndom fylld med historier om ”negrer” eller figurer med utstående tänder och ”kines”-hatt men ändå gör jag inte skillnad på folk och folk, oavsett ursprung, religion eller utseende.

    Däremot gör mitt mångåriga arbete i PR- och informationsbranschen att jag anser att liknande reaktioner snarast motverkar sitt syfte, antirasister får sitt budskap nedvärderat och rasisterna får vatten på sin kvarn. Sådana överreaktioner gynnar bara mörkermännen, och -kvinnorna.

    Andra bloggar om: ,

  • Rubriken är egentligen felaktig, eftersom det man brukade kalla Kvacksalverilagen inte längre gäller. De bestämmelser som gäller finns i stället i Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659).

    I lagens 5 kapitel finns begränsningar som anger att ingen annan än legitimerad sjukvårdspersonal får behandla barn och vissa sjukdomar, till exempel cancer, diabetes och epilepsi.

    Men det finns märkligt nog inga begränsningar när det gäller psykiatrisk behandling. Vem som helst kan behandla dessa, om det inte gäller barn under 8 år.

    Nyligen berättade Ekot att många olegitimerade terapeuter åtar sig att behandla svåra tillstånd, som depression med självmordstankar.

    Ekot kontaktade 90 olegitimerade terapeuter med ett påhittat fall med sådana symptom. Ungefär hälften var villiga att behandla patienten.

    Det är helt åt pipan. Många av de olegitimerade terapeuterna sysslar med rent hokus-pokus, som återvändande till tidigare liv, kristallterapi eller healing.

    Många av dessa terapeuter tror säkert att deras ”terapi” hr effekt, trots att den saknar bevisadvetenskaplig grund. Att ”många blir botade” är ett vanligt argument. Precis samma argument användes för att visa effekten av åderlåtning till dess att man kunde bevisa att metoden saknade effekt. Den kunde i stället vara farlig.

    Många psykiatriska tillstånd är så svåra att det borde vara förbjudet att behandla dem på sätt som saknar vetenskaplig grund. Risken är att de i stället förvärrar tillståndet. Men det besvärliga är gränsdragningen, vilka tillstånd är svåra?

    Saken borde i varje fall utredas på ett seriöst sätt!

    Andra bloggar om: , , ,

  • Det är bara att erkänna; Jag är inte politiskt korrekt, jag är skeptisk till (viss) eko-mat. Frågan är hur många som, liksom jag, är skeptiska. En av fem väljer att köpa eko-mat, rapporterar DN, men priset kan ju också spela in.

    Att satsa på en hållbar, och djurvänlig, produktion är väl något som de flesta vill skriva under på, även jag. Men frågan är om allt det som vi idag kallar för ekologiskt är så hållbart eller djurvänligt, eller för den skull nyttigare för oss människor.

    Om vi tar det sistnämnda först, nyttigheten, så finns det inga som helst bevis för att det som är ekologiskt odlat är nyttigare. Faktum är att näringsinnehållet i ekologiskt odlat är precis detsamma som i det som är konventionellt odlat.

    Inte heller är eko-produkter godare, eller har bättre smakegenskaper, trots alla myter. När forskare undersökt eko-produkters egenskaper, och det finns hundratals exempel, visar det att de har likadana, eller sämre, egenskaper än konventionellt odlat. Det finns ett enda undantag, som gäller tomater. Eko-odlade tomater var sötare än konventionellt odlade, något som är önskvärt för just den produkten.

    Att eko-odlat upplevs som godare kan bero på att många odlar själva. Att gå ut och skörda, för att därefter tillaga den, ger självklart en fräschare produkt än den du köper i affären. Den kan vara skördad för länge sedan.

    Att den faktiskt inte har bättre egenskaper kan bero på att de sorter vi använder idag är anpassade till konventionell odling. Andra sorter kanske är bättre lämpade för ekologisk odling, och de används inte längre.

    När det gäller djurhållning har jag stora invändningar. Tills helt nyligen fanns det en EU-föreskrift om att djur i ekologisk uppfödning skulle behandlas med växtbaserade eller homeopatiska preparat om de blev sjuka. Det innebar att sjuka djur fick behandling utan bevisad verkan. Verkningslös behandling innebär troligtvis större lidande för djuren. För mig innebar det ett definitivt stopptecken. Lyckligtvis har just den föreskriften ändrats, inte minst efter svenska påtryckningar.

    Kor i ekologisk produktion får också ha kvar sina kalvar för att dia under 3-4 dagar, ofta längre. Frågan är hur bra det är för korna, eller för kalvarna. Hinner inte korna under denna period binda an starkare till kalven, än om de skulle skiljas åt tidigare? Vi kan ju inte fråga djuren om det. Därför köper jag inte ekologisk mjölk.

    Dessutom har ekologisk produktion ifrågasatts ur klimatsynpunkt. För det första ger sådan produktion en sämre avkastning än konventionell, vi använder resurserna sämre. För det andra innebär ekologisk produktion ökat behov av mekanisk bearbetning. I stället för att använda växtgifter måste man köra mer med traktorn och olika maskiner, enkelt uttryckt. Det finns forskare som hävdar att det innebär ett ökat utsläpp av växthusgaser, främst koldioxid.

    Det finns många goda argument för välja ekologisk produktion, men för mig är det inte så enkelt, trots att det kan verka så. Många ”sanningar” är faktiskt osanningar, och allt är kanske inte så bra som det verkar.

    För mig är det inte självklart att välja eko-mat. Jag är alltså inte politiskt korrekt.

    Andra bloggar om: , , , ,

  • slantar Den så kallade finanskrisen orsakades av sanslös spekulation i finanssektorn. Här hemma hade flera banker, framför allt Swedbank och SEB, spekulerat galet på lånemarknaden i Baltikum.

    Förlusterna efter felspekulationerna måste naturligtvis betalas. Dessutom har finanskrisen medfört att nya regler för finanssektorn mejslats ut, vilket också kostar pengar.

    Men vem ska betala?

    Det verkar som om det är vi kunder som får betala bankernas förluster under bankkrisen. Svenska banker ligger i europatopp när det gäller bolånemarginalen, det vill säga den vinst som bankerna gör på bolånen, läser jag i en TT-artikel.

    Visserligen skriver Riksbankschefen och chefen för Finansinspektionen, i en artikel på DN debatt, att bankernas ägare borde vara med och betala notan. Men intresset frän ägarna är lågt, skriver DN i en artikel.

    I stället kan vi vänta oss en höjning av räntenivån med 0,7 procent, varnar ekonomer som DN talat med. Bolånen kommer alltså att bli dyrare.

    Dessutom presenterar EU-kommissionen planer på ett slags skatt för bankerna, berättar Riksdag & Departement. Enligt kommissionen är finanssektorn en av huvudorsakerna till den ekonomiska krisen och sektorn har också fått ett stort offentligt stöd under de senaste åren. Därför bör den också bidra till kostnaderna för att bygga upp ländernas ekonomier och stärka de offentliga finanserna, skriver R & D. Ni får väl gissa vilka som får stå för den notan.

    Bankernas ägare ropar efter stöd när det går dåligt, men vill inte vara med och betala. Det verkar alltså som det är vi kunder, som vanligt, som får stå för notan.

    Andra bloggar om: , , ,