Tv-avgiften är en dinosaurie som överlevt sig själv. Den har sitt ursprung i att det i radions barndom krävdes tillstånd för att inneha en radiomottagare – en radiolicens – som kunde fås mot en stämpelavgift. Med tiden har avgiften använts för att finansiera public service. Men avgiften har alltid varit bunden till en teknisk utrustning för att kunna lyssna eller titta på radio och tv.
Men den tekniska utvecklingen har sprungit ifrån regelverket och den ursprungliga tanken om mottagare. Det har gjort att det uppstått konstigheter när det gäller vem som ska betala tv-avgift. Ett tag ville det statliga bolag som hanterar avgiften, Radiotjänst, att alla som hade dator, surfplatta eller mobil som kunde anslutas till internet också skulle betala tv-avgift. Men det blev det stopp för.
Jag har flera gånger skrivit om tv-avgiften och tycker att den borde finansieras över skattsedeln. Risken att politikerna får inflytande över innehållet i public service borde kunna hanteras genom att den separeras från den vanliga stadsbudgeten, på samma sätt som begravningsavgiften.
Nu kommer uppgifter om att en lösning är nära. Radioprogrammet Medierna uppger att flera källor uppgett för dem att riksdagens public service- kommitté kommer att föreslå en lösning enligt den jag skisserar ovan.
Uppgifterna refereras även av TT i flera tidningar.
Andra bloggar om: Tv-avgift, Radiotjänst, Public service
