Dyr tandvård gör att många tvingas avstå. Det gäller inte minst svaga grupper som pensionärer, arbetslösa och de med låg inkomst, berättar Ekot. Klassklyftorna syns i munnen.
När tandvårdstaxan släpptes fri 1999 var tanken att prismedvetna patienter skulle välja den billigaste och bästa tandläkaren. Men hur ska vi kunna vara det, hos tandläkaren är vi svaga konsumenter. ”Reformen” bygger på ett feltänk, eller brist på tänkande hos politikerna. Hur ska vi kunna avgöra om de åtgärder som tandläkaren föreslår är de rätta? Ska vi kunna resa os ur stolen och går runt och söka bättre och billigare alternativ? Redan själva undersökningen kostar ju pengar.
– Marknaden fungerar inte, dundrar Stig Orustfjord, avdelningschef på Försäkringskassan, till tidningen Corren.
– Situationen för patienterna har verkligen inte blivit bättre sedan tandvårdstaxan släpptes fri, säger tandvårdsdirektör Raimo Pälvärinne, till tidningen.
Det är dags för politikerna att inse att tänderna är en del av kroppen, och borde behandlas som resten av den. Förutom besvär och lidande är det dessutom bevisat att dålig tandhälsa kan ge andra hälsoproblem. Så vitt jag vet är det ingen som räknat på det, men tandvård till sjukvårdstaxa kanske skulle gå ihop sig.
Andra bloggar om: Tandvård, Tandläkare, Priser, Politik, Regeringen
Lämna ett svar