web analytics
  • Jag har emellanåt handlat i den i och för sig utmärkta fiskhandeln i Högdalens centrum. Men nyligen gick jag in och sa upp bekantskapen med dem. Det var när jag såg en skylt i fönstret – ”Liten rundrökt ål, 240 kr/st”.

    Jag tycker att rökt ål är jättegott, helst den flatrökta. Men jag kan inte med gott samvete köpa en art som står så nära utrotningsgränsen. Än mindre förstå hur någon kan sälja den, det är oetiskt.

    Det talas ibland om odlad ål, och att det skulle vara bättre. Men ål kan ännu inte föröka sig i fångenskap, alltså måste unga ålar, glasål, fångas in och födas upp. Knappast bättre.

    Ålen står naturligtvis rödmärkt på årets version av WWF:s fiskguide, där olika fiskar förses med rött, gult eller grönt ljus. Fiskguiden annonseras naturligtvis i ett pressmeddelande från WWF, men uppmärksammas också av TT, med den tjusigaste sammanställningen i DN.

    Årets pressmeddelande toppas av nyheten att det snart ska finnas godkänd odlad pangasius, hajmal, i de svenska frysdiskarna. Hittills har odlingen varit omdebatterad.

    I årets digitala fiskguide finns nu 30 godkända fiskarter, bland dem en rad miljöcertifierade arter, som torsk fiskad i östra Östersjön, sej, Alaska pollock, kolja och tilapia.

    Bland arter som fått rött ljus, från överfiskade bestånd och miljöskadliga odlingar, och som man bör undvika finns ål, östersjölax, flodkräfta, trålad havskräfta, marulk och blåfenad tonfisk.

    Själv äter jag helst fisk. Jag brukar påstå att om jag blev tvungen att välja mellan att avstå från kött och fisk, skulle jag välja bort kött. Men fisk vill jag äta med gott samvete, även mina barn ska få del av delikatesserna. Därför läser jag WWF:s lista med stort intresse.

    Andra bloggar om: , , ,

    Skrivet av av Carl @ 15:04

  • Kommentera

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.