Nyligen köpte jag en stor, färsk, kyckling. Den kallades gårdskyckling och varumärket var Kronfågel. Kycklingen vägde ungefär två kilo och såldes i ett tråg som var stort som ett A4-ark.
Jag kan visserligen laga mat, inklusive kyckling, men ville ändå läsa innehållsdeklarationen och tillagningsanvisningen. Men det var inte lätt. Efter letande hittade jag en liten etikett på förpackningens undersida.
På hälften av etiketten återfanns tillagningsanvisning samt innehålls- och näringsdeklaration. Men texten var så liten att jag, som ser halvtaskigt, inte kunde läsa den. Att texten delvis var utplånad gjorde inte saken bättre. Etikettens text var antagligen utskriven på en bläckstråleskrivare och hade inte klarat påfrestningarna under resan till butiken.
Då gick jag in på Kronfågels webbplats. Men det var inte lätt att hitta någon tillagningsanvisning. Genom att söka på Gårdskyckling och tillagning fick jag ett antal recept, men hela tiden rekommenderades jag att först tillaga kycklingen enligt anvisningen. Efter en hel del letande, med stigande irritation, hittade jag till slut en tillagningsanvisning.
Man kan undra varför Kronfågel tycker att vi ska nöja oss med en liten etikett med minimal textstorlek. På undersidan finns ju plats för en etikett som kunde vara nästan lika stor som förpackningen. Då kunde man dessutom kosta på sig en textstorlek som även passar den som ser lite sämre. Dessutom kunde man göra tillagningsanvisningen lätt att hitta på webbplatsen.
Uselt av Kronfågel, man kan undra om de har något att dölja?
Andra bloggar om: Kyckling, Gårdskyckling, Kronfågel, Innehållsdeklaration, Tillagningsanvisning, Märkning
Lämna ett svar