Efter det att EU-domstolen slagit fast att direktivet om datalagring bryter mot EU-medborgarnas grundläggande mänskliga rättigheter har debatten om datalagring tagit fart igen.
Själv hälsade jag domstolens utslag med glädje. Jag har alltid sett datalagring som ett kliv mot storebrors-samhället. Lagen ger möjligheter som förr eller senare kommer att missbrukas.
Men som sagt, debatten har tagit fart. I en debattartikel försvarar Johan Dencker, analytiker vid Ekobrottsmyndigheten, datalagringen. Debatten måste nyanseras och samhället har ett ansvar att bekämpa grov brottslighet, och i dag används nätet även i de sammanhangen, skriver han bland annat.
Visst, tänker jag. Men brottsbekämpning kan ske på olika sätt, mer eller mindre integritetskränkande. Resonerar man som Dencker vore väl det optimala att en polis ständigt följde med och övervakade alla som finns i Sverige
Dencker fick omedelbart svar från tre företrädare för Piratpartiet. Datalagringsdirektivet är inte alls så effektivt för brottsbekämpning, skriver de och hänvisar till EU-kommissionens egen granskning av datalagringsdirektivet. Rätten till privatliv väger tyngre, tycker de.
På den sita punkten får de medhåll av Anne Ramberg, advokat och generalsekreterare Sveriges advokatsamfund. I en debattartikel fördjupar hon resonemanget. ”Personlig integritet utgör en nödvändig förutsättning för att människor ska kunna utöva sina demokratiska rättigheter. Detta förutsätter att människor inte heller upplever sig övervakade”, skriver hon.
”Den senaste tidens lagstiftning har inneburit en utvidgning av polisens möjligheter att inhämta uppgifter om elektronisk kommunikation i flera hänseenden. Det handlar om ett paradigmskifte i den meningen att hemliga tvångsmedel används utan föregående misstanke om konkret brott. I underrättelseverksamheten krävs vidare inte något tillstånd av domstol för att inhämta uppgifterna. Det är myndigheten själv som avgör om förutsättningarna är uppfyllda”, fortsätter hon.
Konsekvenserna av EU-domstolens utslag är svåra att förutse, men domen innebär att ändamålet inte får helga medlen, konstaterar Ramberg. Hon hoppas att den svenska regeringen inser det.
Det hoppas jag också. Att vi ska acceptera ohejdad övervakning med ”rent mjöl i påsen-argumentet” verkar vara lagstiftarens inställning. Integriteten måste väga tungt och övervakningens resultat verkar vara tveksamma. Dessutom är den otroligt dyr.
Andra bloggar om: Datalagring, Regeringen, EU, Politik, Övervakning, Integritet, Lagstiftning
Lämna ett svar