Den som går in i en butik och letar efter texten ekologisk på förpackningarna kan lätt bli snurrig. Förutom butikernas egna varumärken säljs väldigt många andra tillverkares ekologiska varor. Redan på åttiotalet kom man på att det behövs en kvalitetsstämpel som visar att de krossade tomaterna verkligen inte har behandlats med bekämpningsmedel. Det skriver Sydsvenskan.
Föreningen Krav startade 1985 och är den dominerande märkningen, känd av nästan alla. Försvinnande få känner till det andra märket som används – ett runt, grönblått med ett veteax i mitten, som är EU:s märkning.
De båda märkena används olika av kedjorna. Coop märker i princip alla sina Änglamarkvaror med Krav. Ica och Axfood har en annan inställning. Ica har Kravmärkt knappt hälften av I love eco-varorna – Axfood en fjärdedel av sin Garantserie.
Märkningarna skiljer sig på flera sätt: Krav-märkning inkluderar mer miljöhänsyn, att man inte använder svart arbetskraft och att förpackningen är miljöanpassad. För själva varorna är skillnaderna störst när det gäller djurprodukter: Kravs regler säger att grisar och kalvar måste få beta fritt i hage medan det enligt EU:s räcker med en rastplats. Det är också något dyrare att använda Kravmärket, skriver tidningen.
Och här handlar det bara om livsmedelsbutiker. Miljömärkningen i resten av handeln är ännu mer förvirrande. Jag får ta upp saken vid tillfälle.
Andra bloggar om: Miljömärkning, Livsmedelshandel
Lämna ett svar