Jag trodde att jag slagit upp ett nummer av någon kvällstidning eller Året Runt när jag hittade en oerhört devot och okritisk artikel om en djurpratare i SvD.
Epitetet ”djurpratare” är något missvisande. Det handlar inte om något samtal i vanlig mening. Snarare om tankeläsning.
Jag vet inte om dessa så kallade ”djurpratare” verkligen tror på vad de gör, men så kanske är fallet. I varje fall finns det inte det ringaste bevis för att vad de gör har någon som helst koppling till verkligheten. Snarare tvärt om.
Robert Aschberg gjorde i sitt program Insider en oerhört rolig granskning av ett antal ”djurpratare”. Djurpratarna ombads att ställa frågor som var av en sådan typ att hästarna borde ha protesterat om de verkligen kunnat besvara dem, t.ex. ”Vad tycker den om att kallas Brunte?”, fastän hästen aldrig kallats Brunte, eller ”Varför tycker den så mycket om bananer?”, fastän hästen aldrig ätit bananer. (Hästens ”svar” på den senare frågan var att bananer var rika på vitaminer och mineraler.) Alla djurpratare som testades misslyckades grundligt. Djurpratarna fick i efterhand möjlighet att kommentera sina felaktiga analyser. En av pratarna tog då åter telepatisk kontakt, varvid hästen ska ha bett om ursäkt för att tidigare ha lämnat felaktiga uppgifter, skriver VoF i sina notiser.
Men ”djurpratare” ger inte bara upphov till komik, läser jag. I Östergötland har länsveterinär Barbro Röken polisanmält två djurpratare som påstått att en häst med svåra ledskador i bakbenen sade sig vilja leva. Hästen sköttes av en kvinna och hennes dotter. Flera oberoende veterinärer gav beskedet att hästen borde avlivas för att befrias från sina plågor, men mamman och dottern ville inte lyssna på det örat. De förlitade sig istället på djurpratarna och på olika former av alternativ behandling, bland annat akupunktur. När Barbro Röken till slut kallades till hästen kunde den knappt stå längre. Den kunde därför heller inte äta, utan låg utmärglad och svettig under ett täcke. Röken beslutade om omedelbar avlivning. Även kvinnan som ansvarade för hästen har polisanmälts, enligt notisen.
Jag struntar i om människor som kan tala för sig själva litar till okunskap och övertro. Men när till exempel barn eller djur, som är beroende av andra, får lida, då reser sig mina nackhår. Fy skäms, SvD!
Uppdatering: Nu kommer äntligen ett lagförslag som skyddar djuren. Möjligheterna för alternativmedicinsk behandling av djur begränsas om den av regeringen föreslagna lagen antas, skriver ATL. Felbehandling blir straffbart. Om en sådan person genom felaktig behandling eller rådgivning utsätter djur för lidande eller skada, eller riskerar att utsättas för det, ska hon eller han kunna dömas till upp till ett års fängelse.
Andra bloggar om: Djurpratare, Övertro, Okunskap, Djurplågeri
Lämna ett svar