web analytics
  • Politik 06.06.2010

    Jag har länge hävdat att infrastruktur, som till exempel vägnät, järnvägar, tele- och elnät samt vatten- och avloppsnät inte är lämpliga för privat ägande.

    Mina skäl är flera. I många fall, till exempel när det gäller vatten, avlopp och elnät är risken stor för monopolsituationer där priserna kan sättas godtyckligt, något som även gäller kommunalt ägande.

    I andra fall gäller det att se till att infrastrukturen fungerar. När Margaret Thatcher försökte slå världsrekord i privatiseringar låg tågen som plocke-pinn utanför London. Ingen ville stå för kostnaderna för säkerhet och underhåll.

    I andra fall kan det vara frågan om att hålla ned kostnaden för oss kunder. Jag kan inte för mitt liv begripa finessen med att de olika mobiloperatörerna bygger upp var sitt nät, på vissa håll står mobilmaster från olika operatörer bredvid varandra. Det ger visserligen de olika operatörerna möjlighet att konkurrera med bra täckning, men måste innebära tt min mobilräkning blir onödigt hög. Dessutom vill vi kunder snarast att täckningen ska vara bra överallt.

    Nu kommer också en undersökning som pekar i denna riktning. TT berättar att SJ och Posten är de statsägda bolag som svenskarna tycker är viktigast att behålla i statlig ägo, enligt en enkät som gjorts på uppdrag av fackförbundet Seko.

    I min värld borde all infrastruktur vara ägd av oss alla, det vill säga vara statlig. Staten ska inte heller leka marknad med den, allt ska drivas till självkostnadspris. Jag kan till exempel inte förstå varför de statliga institutionerna Operan och Dramaten ska betala ”marknadsmässiga” hyror för sina teatrar till det statliga Fastighetsverket. Det blir bara en rundgång av pengar, helt i onödan. Varken Operan eller Dramaten kan flytta på sig och Fastighetsverket kan knappast hyra ut till andra aktörer, eller ska det bli galleria i operahuset?

    Det som borde vara tillgängligt för alla borde vara statligt ägt, utan avkastningskrav. Se till exempel på Göran Hägglunds tankevurpa med avregleringen av apoteken. Ökad tillgänglighet, var ett av argumenten. Det blir säkert fler apotek med generösa öppettider i storstan, men knappast i glesbygden. I stället för ökad tillgänglighet kan det vara svårare att hitta medicin. Varför ställde regeringen inte kravet på sitt apoteksbolag att öka tillgängligheten i stället för att gå med så god vinst som möjligt? I stället får vi nog dyrare apoteksprodukter.

    Andra bloggar om: ,

    Skrivet av av Carl @ 9:57

  • En Kommentar

    Kommentera

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.