Vid folkomröstningen om euron röstade jag nej, jag ville inte att Sverige skulle införa euro. Det var framför allt för att jag inte tyckte att Sverige skulle bli av med möjligheten att föra en egen penningpolitik. Om vi införde euro skulle till exempel räntor sättas av den europeiska centralbanken, ECB. Eftersom jag inte trodde, och fortfarande inte tror, att ekonomierna i de europeiska länderna går i takt, skulle ECB:s penningpolitik grundas på ett genomsnitt som passade alla lika dåligt.
Dessutom ansåg jag att euron var ett industriprojekt, vilket visade sig i näringslivets enorma bidrag till ja-kampanjen. Näringslivet skulle tjäna stora pengar på en övergång, argumenterade de då, men det blev inte så. Tvärt om har exportindustrin tjänat miljardbelopp på att vi inte införde euron, säger Exportrådet.
Dessutom såg jag en stor risk för prishöjningar vid övergången. Ja-sidan försäkrade att så inte skulle bli fallet, och redovisade undersökningar som bekräftade deras tes. Men det visade sig att undersökningarna gällde sällanköpsvaror, som kylskåp och bilar. Det fanns inga undersökningar som gällde matvaror, en lunch på stan eller en kaffe på fiket. Det är inte en ren slump att euron i tysk folkmun kallas för teuro (teuer=dyr).
Det var också mycket snack om ekonomisk stabilitet, eftersom EMU hade hårda krav i sin så kallade stabilitetspakt. Den satte gränser för till exempel budgetunderskott. Men reglerna har urholkats eftersom flera länder har ett budgetunderskott som är större än den tidigare så ”bergfasta” treprocentsgränsen, så det argumentet är inte längre mycket värt.
Jag hade sett dessa prisökningar på nära håll. Jag har ett sommarhus på Åland, och är ofta där. När Åland, tillsammans med Finland, införde euron gick priserna i mataffären upp. Ganska kraftigt, till och med. Som konsumentjournalist har jag järnkoll på matpriser, och kunde konstatera det.
Nu har diskussionen om euron tagit fart igen. Folkpartiet har länge drivit en kampanj för att vi ska ha en ny folkomröstning. Och de anser sig ha fått vatten på sin kvarn, nu när den svenska kronan blivit svagare gentemot euron i krisens spår. Tillsammans med politiska argument, som ökat inflytande, anför de ofta ekonomiska argument för att vi ska gå med i EMU.
Men Konjunkturrådets ekonomiforskare håller inte med.
– Vi drog slutsatsen att det på ekonomiska grunder inte går att säga att Sverige ska gå med, säger rådets ordförande Harry Flam till Riksdag & Departement.
Visserligen verkar opinionen ha vänt bland svenskarna. Ungefär lika många svenskar är positiva som negativa till att införa euron, berättar DN och TT.
Det är troligtvis effekten av att de sett att utlandsresor, och kanske importvaror, blivit dyrare. Men det är ett kortsiktigt tänkande. Troligtvis har Sverige klarat sig bättre än resten av Europa, tack vare kronförsvagningen. Våra exportvaror har blivit billigare, relativt sett, och det kanske har räddat ett och annat jobb och gör att krisen inte blir lika djup här hemma.
Trots att jag betalar mina åländska räkningar i en dyrare euro hoppas jag verkligen att vi slipper euron i fortsättningen också!
Inlägget är pingat till intressant.
Andra bloggar om: Euro, EMU, Folkomröstning, Valuta
Det är förmodligen helt otänkbart för de flesta män att ny forskning visar att kvinnor är bättre på att träffa spiken med en hammare än män. Det gäller dock bara i fall där män och kvinnor inte är hantverkare till yrket, ser jag i Metro.
