Jag har tidigare kallat regeringens misslyckade a-kassepolitik för ett stort experiment. En ekonomisk piska riktad mot den enskilde skulle få fler i jobb. Det hade stöd i internationell nationalekonomisk forskning, hävdade alliansen.
Ny svensk forskning ger inte något stöd för politiken. Tvärt om ökar en relativt hög nivå på a-kassan möjligheterna att söka jobb under en längre tid och på så sätt hitta ett lämpligare och mera välavlönat jobb, enligt avhandlingen av Madelene Nordlund vid den sociologiska institutionen, Umeå universitet. Det skriver TT och avhandlingen refereras också i en artikel i Metro.
Nordlund har också, tillsammans med två andra forskare, skrivit ett inlägg på Newsmill. Forskarna lyckas visserligen dölja sitt budskap bakom långa och krängliga formuleringar, men jag har lyckats vaska fram följande essens: Låga ersättningsnivåer ökar visserligen de arbetslösas ansträngningar, men inte deras chanser att få jobb. I dag finns en kö av arbetssökande till varje ledigt jobb och längst fram står flera välkvalificerade sökande. För dem som står längre bak i kön riskerar låga ersättningsnivåer att skapa en sådan livssituation att de blir oanställningsbara när konjunkturen vänder.
Kritiken mot regeringens a-kassepolitik har varit omfattande, inte bara från dessa forskare. Tidigare har till exempel regeringens egen expertgrupp kritiserat höjningen av a-kasseavgifterna, och Andres borg har gjort en kvarts pudel.
Regeringen håller på med ett stort experiment som drabbar enskilda människor hårt. För mig är människosynen i politiken mest motbjudande. Arbetslösheten skylls på den enskilde, han eller hon har inte ansträngt sig tillräckligt och svältas ut till dess de ändrar sig. Det är lika logiskt som att sänka regeringens löner när det går dåligt för Sverige i en lågkonjunktur.
Andra bloggar om: A-kassa, Arbetslöshet, Ersättningar, Politik, Regeringen