Det är inte alla i Sverige som har tillgång till konsumentvägledare. I 84 av landets kommuner finns ingen eller mycket knapphändig konsumentvägledning. Bor du i ”fel” kommun har du ingenstans att vända dig. Det är nämligen inte obligatoriskt för en kommun att ha konsumentrådgivning, det är upp till lokalpolitikerna.
Nu vill konsumentminister Birgitta Ohlsson (FP) bättra på situationen genom att anordna en central konsumentrådgivning, som kan nås via telefon eller webb. Regeringen satsar nu 60 miljoner kronor på en central konsumentvägledning enligt samma modell som Sjukvårdsupplysningen, skriver ministern på DN debatt. Inlägget uppmärksammades även av Ekot.
Men Sveriges konsumenter är kritiska till satsningen. De ser risker med modellen, att kommunerna rustar ned, och menar att de borde få en annan form.
– Vi välkomnar att regeringen satsar men det finns stora risker med förslaget att skapa en central upplysningstjänst. Pengarna borde gått till lokala förstärkningar, säger Örjan Brinkman, ordförande i Sveriges Konsumenter, i ett pressmeddelande.
Jag har tidigare skrivit att det borde vara obligatoriskt för kommunerna att ha konsumentrådgivning. Det står jag fast vid och håller med Sveriges konsumenter. Det finns en risk att kommuner rustar ned sin verksamhet, med hänvisning till att det finns en central instans. Birgitta Ohlsons fromma förhoppning ”att denna reform även kommer att leda till att kommuner i ökad utsträckning värnar sin konsumentvägledning” kan mycket väl komma på skam.
En rådgivning via telefon eller webb kan inte heller ersätta det personliga mötet, dialogen blir sämre. Det är förvisso en resurs för de konsumenter som idag saknar rådgivning, men jag vidhåller att det borde vara obligatoriskt för kommunerna att ha en sådan.
Andra bloggar om: Konsumentvägledning, Konsumentrådgivning, Konsumentpolitik, Birgitta Ohlsson
Lämna ett svar