När jag pluggade på högskolan var bokrean en högtidsstund. Jag lade undan pengar, lusläste katalogen, lämnade ofta in förhandsbeställningar och frossade när jag hade böckerna i min hand. Jag kunde ibland chansa bland de billigaste böckerna och hittade ibland en riktig pärla.
Jag läser fortfarande reakatalogerna, men med en gäspning. Och det verkar allt fler göra. Förra året gick rean sämre än förväntat, ser jag i DN. Nu har branschen gemensamt satsat en halv miljon kronor för att nå ut till människor med ett positivt budskap.
Fynden är få, läser jag i SvD. De har samma fynd som jag, nationalupplagan av Strindbergs samlade verk. Drygt 60 volymer har utkommit och nu säljs de för 59 kronor styck på Akademiebokhandeln och Bokus.
Men det är det enda fynd jag hittat. SvD har några till och Andrs Mildner sågar årets reakatalog i Sydsvenskan.
Varför har det blivit så här?
Det är till stor del bokhandelns och förlagens eget fel. I dag finns det inga lager av osålda böcker. Efter något år går restupplagorna till bränning, att lagra är dyrt. Dessutom har oskicket att trycka upp specialupplagor, i billighetsutförande av dålig kvalitet, bara för bokrean vattnat ur reans varumärke. Att Coop och Ica dessutom har ”bokrea” gör inte saken bättre.
Det är inte längre några köer inför reastarten mitt i natten, berättar DN. Sydsvenskan har visserligen rubriken ”Många köade för bokfynden” men den tillhörande bilden visar inte på några större folksamlingar. Slutligen drar HD slutsatsen att bokrean allt mer flyttar till nätet.
Numera gör man bokfynd på ett annat ställe – antikvariat!
[…] lön. Ska vi gissa att de tänker på det till nästa år? Men jag tror också på de invändningar jag hade inför reastarten. Rean har blivit […]
[…] historia. Förr lusläste jag reakatalogerna, kompletterade mitt bibliotek och gjorde fynd. Jag har berättat om det […]