Betyg i skolan kanske ligger på gränsen till att vara en konsumentfråga. Men på sitt sätt är den det ändå, en vanlig kurs skulle definitivt betraktas som konsumtion.
Tiull saken. Jag kan inte förstå politikernas, och inte minst skolministerns, tjafs om betyg. Det senaste är att de rödgröna kommit överens om betyg från sjuan, vilket är en nyhet i stort sett alla tidningar. I deras, och regeringens, argumentation verkar det som om betygen är det enda sättet för oss föräldrar att få reda på hur våra barn presterar i skolan.
Mina pojkar, som just gått ut fyran, har aldrig fått betyg. Ändå har jag sedan de gick i sexårs-verksamheten haft mycket bra information om hur de presterar, och fungerar, i skolan. Två gånger om året har jag varit på utvecklingssamtal, med mina barn och deras lärare. Då har jag fått betydligt bättre information än vad någon betygssiffra, eller bokstav, någonsin skulle kunna ge.
Det är anledningen till att jag betraktar betygen som en icke-fråga. Jag kan förstå om de behövs ett primitivt urvalsinstrument till olika utbildningar. Men för mig, som förälder, är de i stort sett värdelösa. Jag har redan bättre information.
Det är därför jag inte kan förstå politikernas betygshets. Rätta mig gärna om jag har fel!
Andra bloggar om: Betyg, Skolpolitik, Jan Björklund, Rödgröna, Regeringen
Jag tycker inte du har fel! Den muntliga informationen, i kombination med ev. nedskriven info, om läget för barnen uppfattar jag också som en bra metod för att hålla sig upplyst om framsteg och vad som kan förbättras. Var ligger felet i det?
[…] Makthavare, SVT, Sydsvenskan, SvD, Dagen, RoD, Expressen, Mats Gerdau, Christermagister, Carl, Martin Moberg, Viktor […]
[…] har tidigare ifrågasatt politikernas betygshets, men då som faktiskt mått på elevernas prestationer. Det finns bättre […]