Det blir vanligare med livsmedel från klonade djur, hävdar SvD i en artikel. Knappast, tänker jag när jag läser rubriken och artikeln innehåller en hel del konstigheter, visar det sig.
Ett klonat djur är inget annat än en enäggstvilling till ursprungsdjuret, som åstadkoms på konstgjord väg. Arvsmassa från ursprungsdjuret förs över till en äggcell, som sedan får utvecklas till det nya, klonade, djuret.
Det låter enkelt, men tekniken är besvärlig och har nackdelar. För det första är det tekniskt besvärligt, och därmed dyrt. För det andra utvecklas väldigt få behandlade äggceller till utvecklade djur, och många av dessa är sjuka eller missbildade. Det gör att det, än så länge, är mycket ovanligt med klonade djur. De kan heller inte födas upp för produktion, det är för dyrt helt enkelt.
Däremot kan man tänka sig att klona djur för att använda dem i avel. En prisbelönt tjur skulle till exempel kunna klonas, för att ge större utdelning i form av sperma som kan användas vid vanlig inseminering.. Tjuren blir också mer ”långlivad”, då nya kopior av ursprungstjuren kan göras efter hand. Det är knappast aktuellt med kor, eftersom de ger en mycket begränsad mängd kalvar.
Det är faktiskt avkommor till klonade tjurar som räknas som klonade djur i artikeln. Det räknar jag knappast som korrekt, utan som rent slarv.
Dessutom finns det inget som tyder på att det skulle vara farligt att äta produkter från klonade djur, inte ens om djuret självt är klonat. Det är ju i praktiken inget annat än en enäggstvilling till ursprungsdjuret. Men det är knappast troligt att du någonsin kommer att stöta på produkter som kommer från klonade djur, däremot kanske från deras avkomma.
Man kan verkligen ifrågasätta kloning av djur, framför allt av etiska skäl men knappast ur matsäkerhetssynvinkel.
Andra bloggar om: Klonade djur, Kloning
Lämna ett svar