Någon som har hört talas om ekonomisk tillväxt på sistone? Dum fråga, det medges, det har väl aldrig talats så mycket om tillväxt som under den nuvarande ekonomiska krisen. Tillväxten har bekymrat både ekonomer och politiker, den stora risken har utmålats som att vi konsumerar för lite, speciellt svenska varor.
Mycket är kopplat till ekonomisk tillväxt, pensionssystemet till exempel. När nu BNP, i krisens spår, sjunker kommer pensionerna att sänkas. Våra politiker verkar ha räknat med att tillväxten ska vara för evigt. Allt tal om att det nya pensionssystemet var robust kan vi konstatera var skitsnack.
Tillväxt brukar definieras som en ökning av produktionen av varor och tjänster, jämfört med föregående tidsperiod. Vanligtvis är måttet bruttonationalprodukt, BNP, som mäts i pengar. Lägg märke till definitionen ”produktion av varor och tjänster”. Det innebär att produktionen hela tiden måste öka, för att vi ska få ekonomisk tillväxt.
Exempelvis sker, enligt den här definitionen, ingen tillväxt om vi köper begagnat. För en artikel om att handeln på köp- och säljsajter på nätet okar satte Metro på förstasidan rubriken ”Blocket hotar landets ekonomi”.
– Att så många handlar begagnat är negativt för nationalekonomin. Det innebär förlorade skatteintäkter och dämpar handeln, som är en viktig tillväxtfaktor för att ta oss ur lågkonjunkturen, säger Jens Nordfält, ekonomie doktor på Handelshögskolan i Stockholm, till Metro.
För mig är det fullständigt självklart att det är bra att vi handlar begagnat. All nyproduktion tär på resurser på ett eller annat sätt. Resonemanget visar bara hur absurt vårt ekonomiska system är uppbyggt och att de mått som används för beslutsfattande måste vara felaktiga. Felaktiga mått ger felaktiga beslut.
På sistone har ekonomers, och deras knähundar politikernas, mantra om nödvändigheten med ständig tillväxt kritiserats. Det handlar just om resursutnyttjande, vi måste hushålla med jordens resurser.
I en intressant essä i DN skriver Christer Sanne att det är en myt att välstånd kräver ständig tillväxt. Han utgår från rapporten ”Prosperity without Growth?” (Välstånd utan tillväxt?) av professor Tim Jackson som sammanfattar arbetet i den stående kommissionen för hållbar utveckling i Storbritannien. Den bekräftar att engelsmännen ligger i framkant i den frågan – åtminstone idémässigt, skriver Sanne. Säg det till vår egen regerings ekonomiska expertgrupp, tänker jag. De går på väl upptrampade stigar.
Jackson efterlyser bland annat en annan makroekonomi som verkligen skulle vara ekologiskt uthållig: ett sätt att hantera investeringar, produktion och konsumtion, offentliga utgifter och arbetsmarknad som löser finanskrisens akuta problem men också de globala överlevnadskraven, våra barnbarns livsmiljö.
Sannes, och Jacksons, resonemang är för omfattande för att återge här, läs essän i stället.
För övrigt anser jag att det så kallade Nobelpriset i ekonomi, som inte är något ”riktigt” Nobelpris, snarast borde skiljas av från de övriga nobelprisceremonierna. Annars får nationalekonomin för hög status. För mig är det fortfarande obegripligt att nationalekonomi räknas som en vetenskap, den är för outvecklad och politiskt belastad för det. Se bara vad ekonomipristagaren Milton Friedmans teoribildning ställt till med.
Andra bloggar om: Tillväxt, Ekonomisk tillväxt, Nationalekonomi
Betyg i skolan kanske ligger på gränsen till att vara en konsumentfråga. Men på sitt sätt är den det ändå, en vanlig kurs skulle definitivt betraktas som konsumtion. 
Jag brukar skilja på riktiga tidningar och slaskpress. Jag brukar räkna morgontidningar, som till exempel DN, SvD och GP som riktiga tidningar och kvällstidningar, till exempel Expressen, Aftonbladet och GT, som slakpress. De senare brukar jag inte ens läsa, men ofta flina åt deras löpsedlar.
Är det så jäkla konstigt, är min reaktion när jag läser 
I vanlig god ordning tar jag mig en titt på föregående årskrönika – och slås av att det mesta är sig likt. En konsumentminister som ingenting gör, framgångar för skivbolagslobbyn, en regering som ägnar sig åt att misshandla de svaga i samhället och den sedvanliga livsmedelsskandalen.
