Rasism är skit, låt mig slå fast det från början. Men jag kan inte låta bli att tycka att vissa fenomen som går under beteckningen anti-rasism kan få närmast löjliga uttryck.
Det mest omtalade exemplet är väl när organisationen Centrum mot rasism (SMR) anmälde GB Glace till diskrimineringsombudsmannen och uppmanar alla konsumenter till bojkott mot företaget. Orsaken var GB:s lansering av glassen Nogger Black.
– Vi är inte kritiska mot färgsättningen av glassen eller namnet Black, utan mot hela tankemönstret i reklamen. GB lägger ihop det svarta med namnet Nogger, som associerar till nigger och neger, sade Amina Ek, verksamhetschef på Centrum mot rasism, till SvD.
Deras anmälan togs inte upp av DO men ledde till en intensiv debatt om CMR och dess verksamhet.
Senare försökte andra teckentydare hitta rasistiska budskap i glassnamnen. Antidiskrimineringsbyrån i Malmö försökte få glassnamnet 88 att tolkas som ”HH” eller ”Heil Hitler”, eftersom H är den åttonde bokstaven i alfabetet. GB kontrade med att 88 var gammal telegramkod för ”Love and kisses”.
Ett annat exempel är att chokladbollar inte längre får gå under det gamla namnet negerboll. Astrid lindgren har anklagats för rasism eftersom Pippis pappa var negerkung på Kurrekurreduttön. Nyutgivningen av barnboken ”Ture Sventon i Paris” stoppades eftersom förlaget anser att ordet neger används på ett förlegat och nedsättande sätt.
Även detta ledde till debatt. ”Låt äldre texter fortsätta skava” rubricerades en ledarartikel i DN.
Ett annat exempel är att kvarteret Negern i Karlstad fick byta namn efter omfattande påtryckningar från olika grupper.
Jag kan inte tycka annat än att denna kritik är närmast löjlig. Däremot har jag betydligt större förståelse för kritiken mot Hergé-albumet ”Tintin i Kongo”. Boken är full med rasistiska stereotypier, vilket kanske inte är så konstigt. Belgien, Hergés hemland, är nog den värsta kolonialmakt som någonsin existerat.
Kongo var i slutet av 1800-talet den belgiske härskaren Leopold II:s personliga egendom, ända fram till 1908. Därefter val Belgien kolonialstat med sällsynt tyrrani. När kolonialväldet upphörde, år 1960, hämnades Belgien genom att förstöra mycket infrastruktur i landet. Bland annat förstördes alla flygfält i landet och alla flodbåtar sänktes.
Det påverkade naturligtvis belgarnas syn på landet och dess befolkning. När Tintin i Kongo publicerades i början av 1930-talet var naturligtvis belgarna, däribland Hergé, färgade av synen på innevånarna. Att det resulterade i en rad stereotypier är därför inte så förvånande. Att Bienvenue Mbutu, som bor i Belgien, vill att belgisk domstol ska förbjuda seriealbumet i landet men säger även han skulle nöja sig med varningsetiketter på böckerna, är därför inte så förvånande.
Men det senaste exemplet är mer märkligt. I det fallet handlar det om godisförpackningen för Fazers Kinapuffar.
– De har haft en förlegad syn på asiater, säger HD-krönikören Patrik Lundberg som startat debatten, i en artikel från TT.
Patrik, som har asiatiskt ursprung, säger sig ha tröttnat på kommentarer om ”Tjing-tjong” bakom sin rygg och skrev en krönika i HD där han bland annat pekade ut godis-förpackningen.
Många läsare reagerade och gjorde påtryckningar hos Fazer.
– Vi har tagit till oss synpunkterna. En del har uppfattat förpackningen som omodern och känner sig kränkta, det är inget som vi vill bidra till, säger Sofia Liljefors-Edlund, kommunikationsdirektör på Fazer, till TT.
I och försig kan jag förstå Patrik, men jag kan fortfarande inte se att det är annat än en överreaktion. Själv är min barndom fylld med historier om ”negrer” eller figurer med utstående tänder och ”kines”-hatt men ändå gör jag inte skillnad på folk och folk, oavsett ursprung, religion eller utseende.
Däremot gör mitt mångåriga arbete i PR- och informationsbranschen att jag anser att liknande reaktioner snarast motverkar sitt syfte, antirasister får sitt budskap nedvärderat och rasisterna får vatten på sin kvarn. Sådana överreaktioner gynnar bara mörkermännen, och -kvinnorna.
Andra bloggar om: Rasism, Anti-rasism
