Jag har en god vän som är om sig och kring sig när det gäller att tjäna pengar, och har provat på det mesta. Han hävdar envist och bestämt att det mest lönsamma man kan göra är att sälja popcorn. Råvarorna kostar nästan ingenting vilket gör vinsterna enorma, säger han.
Det är väl därför som vi tittar på film i nedskräpade biosalonger, något jag tycker oerhört illa om. Dessutom låter det när folk smaskar popcorn, vilket stör upplevelsen.
Därför blir jag inte helt överraskad när jag läser en notis med TT som ursprung. Den israeliska politikern Carmel Shama vill förbjuda överpriser på popcorn på biograferna. ”Vi måste få ett slut på det här. Allmänheten ska inte behöva pantsätta sina hus för att kunna köpa en läsk och lite snacks”, säger Shama.
En stor låda popcorn på en israelisk biograf kostar ungefär 36 kronor.
Häromdagen förklarade jag för mina barn varför enkronor ibland kallas för Gustav, och bad dem hämta en enkrona. Där fanns han ju – (Carl) Gustav. Men det blir svårare att förklara om Republikanska föreningen få igenom sitt krav, som TT berättar om.
SCB har åter räknat fel i sin statistik, och omsättningssiffrorna för handeln får justeras ned. Den tidigare siffran för januari, en ökning med 5,1 procent fick justeras ned till 3,3 procent, en betydligt beskedligare ökning. TT 
I min dator har jag en kalender som påminner mig om viktiga saker, som födelsedagar. I dag fick jag reda på att bloggen just fyllt tre år.
I vanlig god ordning tar jag mig en titt på föregående årskrönika – och slås av att det mesta är sig likt. En konsumentminister som ingenting gör, framgångar för skivbolagslobbyn, en regering som ägnar sig åt att misshandla de svaga i samhället och den sedvanliga livsmedelsskandalen.
