Jag är trött på alla de ”hårda tag” som alliansregeringen tar, utan någon koppling till verkligheten.
Kort efter det att regeringen tillträdde satte de igång en jakt på alla bidragsfuskare. Diverse myndigheter, bland annat Försäkringskassan, fick i uppdrag att hugga mellan tummen och pekfingret och uppskatta hur stort det enorma bidragsfusket var. De följde uppdraget och uppskattningarna resulterade i en enorm summa, 18-20 miljarder kronor varje år utbetalas felaktigt från trygghetssystemen. Hälften var rent fusk.
Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson kallade till presskonferens och uttryckte sin bestörtning. Men det visade sig inte, när saken granskades noga, som om problemet var så stort som regeringen gjort gällande. I själva verket var det ganska litet.
Sedan blev det hårdare tag i skolan. Rottingmajoren Björklund påstod att vi hade fallande kunskapsnivåer och världens största oordning. Att granskningen i radions P1 visade att hans påståenden saknade grund berörde inte rottingmajoren. Beslagtagna mobiltelefoner och skriftliga betyg skulle fixa allt.
Jag, som har barn i lågstadiet och minst en gång per termin deltar i utvecklingssamtal på skolan, kunde inte fatta varför skriftliga betyg var bättre. Men jag är ju inte skolminister heller.
Nu kommer påbud om hårdare tag mot brottsligheten. Unga ska utredas av polis, sa statsministern i sitt jultal, och straffskalorna ska utvidgas. Att hårdare straff inte har någon inverkan på brottsligheten, tycks regeringen glömt bort. Se på USA, där man gör sitt bästa för att spärra in halva befolkningen, har brottsligheten minskat?
Att kräva hårdare tag, på lösa grunder och utan att försöka göra något åt de bakomliggande orsakerna är enbart populistisk. Det är en politik som är värdig Sverigedemokraterna, men den förs av regeringen!
Inlägget är pingat till Intressant.
Andra bloggar om: Politik, Bidragsfusk, Skolan, Jan Björklund, Cristina Husmark Pehrsson, Fredrik Reinfeldt, Regeringen