Lagen om datalagring måste kunna tävla om de mest korkade lagarna. Det mest pinsamma är att det var den dåvarande svenske justitieministern Thomas Bodström som drev fram den genom EU. Syftet skulle vara att kunna bekämpa grov brottslighet och terrorism. I själva verket visar den bara att många politiker, inklusive Bodström, skulle behöva en grundläggande kurs i telekommunikation och IT.
Enligt EU-direktivet, och lagen, ska uppgifter om all mobiltrafik och e-post mellan olika personer lagras i ett halvår. Innehållet i trafiken ska inte lagras, bara tidpunkter och uppgifter om avsändare och mottagare.
Det kan tyckas vara få uppgifter som registreras. Som jag tidigare skrivit är det med tanke på hur många samtal, och e-post, som genomförs blir det ohyggliga mängder. Det kostar, och vi får betala.
Samtidigt lär nog ytterst få allvarliga brott klaras upp den här vägen. Brottslingar har redan nu lärt sig använda oregistrerade kontantkort och anonyma e-postkonton som inte kan spåras.
Jag kan inte begripa varför EU-direktivet antogs, det har inte påstådd effekt. Men närheten till storebrorssamhället gör mig bekymrad.
Andra bloggar om: Datalagring, Regeringen, EU, Politik, Övervakning, Integritet