Partierna bakom den senaste pensionsuppgörelsen, de borgerliga och Socialdemokraterna, lovade att det nya systemet skulle vara bra och stabilt under lång tid. Vi skulle dessutom alla bli vinnare, en del av våra pensionspengar skulle vi få ”investera” på börsen. Hur stora vinnare berodde bara på oss själva.
Att det egentliga motivet var att minska statens kostnader talade man tyst om. Det fick vara underförstått i ordet långsiktighet. Tyvärr var det så att efterföljande generationer alltid fick bidra till föregående generationers pension. Pensionssystemet riskerade helt enkelt att bli för dyrt.
Men det fanns två tankevurpor bakom pensionsuppgörelsen, och båda var marknadsliberala. Den ena var att tillväxten alltid skulle vara positiv. Genom att pensionerna kopplades till tillväxten skulle statens utgifter säkras men pensionerna skulle alltid öka, frågan var bara hur mycket. Den andra var att förutsätta att börsen alltid skulle utvecklas positivt, till och mer positivt än ekonomin i övrigt. Det var så vi skulle bli vinnare.
Att politikerna tänkte fel ser vi nu, med den ekonomiska krisen i färskt minne. Pensionerna kommer att minska, åtminstone under några år framåt och en stor del av pensionspengarna är bortspelade på börsen.
Så långsiktigt stabilt var alltså det senaste pensionssystemet. Nu måste det lappas och lagas. Det senaste förslaget är att höja den lägsta pensionsåldern, från dagens 61 år till 62 år.
Det beror på att vi blir allt äldre, säger politikerna. Som om det kom som en överraskning, det visste man när det nuvarande pensionssystemet skapades. Problemet är egentligen ett helt annat. Det finns ingen naturlag som säger att ekonomin alltid kommer att växa, men det vill de inte erkänna.
De verkar inte heller inse att en stor del av börsuppgångar drivs av att massor av att just pensionspengar investeras där. Inte bara här i Sverige, utan över hela i-världen. Men det skapar också problem, bostadsbubblan i USA blåstes upp av pensionspengar och inaktiva ägare som pensionsfonder ger förutsättningar för bonuskulturen.
Nej, det enda rimliga vore att göra om pensionssystemet från grunden, utan marknadsliberala tankevurpor. Pengarna måste användas för samhällets och pensionärernas fromma, inte göda spekulanter. Att investera i kunskap och infrastruktur kanske vore en god tanke, frågan är bara hur pengarna ska betalas tillbaka.
Inlägget är pingat till Intressant.
Andra bloggar om: Pension, Pensionssystem, Samhällsekonomi, Politik, Marknadsliberalism
Betyg i skolan kanske ligger på gränsen till att vara en konsumentfråga. Men på sitt sätt är den det ändå, en vanlig kurs skulle definitivt betraktas som konsumtion. 
Sedan några veckor tillbaka spekulerar 2,6 miljoner svenskar ofrivilligt på börsen med lånade pengar. På så sätt vill staten höja vår pension, 
