Warning: Constant ABSPATH already defined in /customers/8/4/0/konsumenter.se/httpd.www/blogg/wp-config.php on line 22 Carls konsumentblogg » Politik
  • Det finns ett uttryck som används av nyliberala debattörer, som får mig att betrakta det som ett nyord, som i boken 1984. Det är ordet modernisera, som i deras ordbok betyder en återgång till gamla förhållanden.

    Det som får mig att återigen tänka på ordet är den lybirala partiledaren Maud Olofsson. ”Modernisera LAS”, sa hon i sitt tal i Almedalen. I det här fallet verkar modernisera betyda tas bort. Enligt SvD säger hon:

    – Och vi måste modernisera den för de små företagen. De stora företagen avtalar ändå bort den.

    Det är därför mitt blodtryck höjs varje gång jag hör en nyliberal använda ordet modernisera. Jag och Stureplanscentern använder inte samma ordbok.

    Intressant?

    Andra bloggar om: , ,

  • hets Betyg i skolan kanske ligger på gränsen till att vara en konsumentfråga. Men på sitt sätt är den det ändå, en vanlig kurs skulle definitivt betraktas som konsumtion.

    Tiull saken. Jag kan inte förstå politikernas, och inte minst skolministerns, tjafs om betyg. Det senaste är att de rödgröna kommit överens om betyg från sjuan, vilket är en nyhet i stort sett alla tidningar. I deras, och regeringens, argumentation verkar det som om betygen är det enda sättet för oss föräldrar att få reda på hur våra barn presterar i skolan.

    Mina pojkar, som just gått ut fyran, har aldrig fått betyg. Ändå har jag sedan de gick i sexårs-verksamheten haft mycket bra information om hur de presterar, och fungerar, i skolan. Två gånger om året har jag varit på utvecklingssamtal, med mina barn och deras lärare. Då har jag fått betydligt bättre information än vad någon betygssiffra, eller bokstav, någonsin skulle kunna ge.

    Det är anledningen till att jag betraktar betygen som en icke-fråga. Jag kan förstå om de behövs ett primitivt urvalsinstrument till olika utbildningar. Men för mig, som förälder, är de i stort sett värdelösa. Jag har redan bättre information.

    Det är därför jag inte kan förstå politikernas betygshets. Rätta mig gärna om jag har fel!

    Andra bloggar om: , , , ,

  • Landskrona kommun driver en tuff linje mot sina fattiga. Jag har tidigare bloggat om att socialbidragen inte betalas ut förrän efter jul och att kommunen fått kritik för sin hantering av socialbidragstagare från Socialstyrelsen.

    Men Landskrona fortsätter sin hårda linje. Den här gången handlar det om begravningar. Det är HD som berättar om detta.

    Om pengarna i ett dödsbo inte räcker för att bekosta begravningen ska socialtjänsten stå för kostnaden. Men Landskrona stad ger betydligt mindre bidrag än kringliggande kommuner, berättar HD.

    Den politiskt ansvarige, Mattias Adolfsson (FP), säger sig inte känna till kommunens hårda linje i detta fall.

    – Om jag ska vara ärlig så har det här aldrig varit uppe till diskussion. Dessa beslut är delegerade till våra tjänstemän, och jag kan inte tycka något om riktlinjerna förrän jag har pratat med dem, säger han till HD.

    Mycket märkligt. Kommunen borde, efter Socialstyrelsens kritik, ha genomfört en översyn av sina riktlinjer. Initiativet till detta borde komma från de politiskt ansvariga, som också borde sätta sig in i regelverket.

    Antingen tycker Mattias Adolfsson att kommunens tuffa linje är riktig, eller också har han själv en slapp inställning till sitt uppdrag. Än så länge får Landskrona skämmas för behandlingen av sina fattiga.

    Uppdatering: Socialbidragstagare kommer inte längre att tvingas ut på praktik. Vuxenförvaltningen ändrar sitt sätt att arbeta efter kritiken från Socialstyrelsen, läser jag i HD. Men kommunstyrelsens ordförande Torkild Strandberg tolkar det inte som att kommunen har backat.

    Andra bloggar om: , , , ,

  • enarmade_banditer Sedan några veckor tillbaka spekulerar 2,6 miljoner svenskar ofrivilligt på börsen med lånade pengar. På så sätt vill staten höja vår pension, läser jag i SvD.

    Att jag är kritisk till det senaste pensionssystemet är ingen hemlighet. Det gäller inte minst inslaget av spel på börsen, som är inbyggt i PPM-systemet.

    Jag är inte ensam, 42 procent av alla pensionssparare, 2,6 miljoner, har gjort valet att inte göra ett val av PPM-fond. Anledningen till detta val kan variera, det finns både de som anser att de inte vill spela, och de som anser att de saknar tillräcklig kunskap.

    Denna passivitet oroar statsmakterna, skriver SvD. För att med regeringens egna ord ”minska risken för systematiskt dåliga utfall av placeringar till följd av okunskap” ska systemet göras om. Även de som inget begriper har rätt till en bra pension, enligt finansmarknadsminister Mats Odell.

    Det kanske inte är alla som delar politikernas tro på evig tillväxt. Och vi som är tveksamma kan påstå att vi fått rätt. SvD skriver att under de knappa tio år som vår icke-väljarplacering Premiesparfonden funnits har avkastningen faktiskt slagit den genomsnittliga aktivt valda fonden i PPM-systemet med 3 procent.

    Politiker med Matss Odell i spetsen tycker tydligen att det är dags att tvinga oss att spela med pensionspengarna. Själv upprepar jag, med en dåres envishet, att det är dags att göra om pensionssystemet.

    Andra bloggar om: , , ,

  • Politik 06.06.2010 1 Kommentar

    Jag har länge hävdat att infrastruktur, som till exempel vägnät, järnvägar, tele- och elnät samt vatten- och avloppsnät inte är lämpliga för privat ägande.

    Mina skäl är flera. I många fall, till exempel när det gäller vatten, avlopp och elnät är risken stor för monopolsituationer där priserna kan sättas godtyckligt, något som även gäller kommunalt ägande.

    I andra fall gäller det att se till att infrastrukturen fungerar. När Margaret Thatcher försökte slå världsrekord i privatiseringar låg tågen som plocke-pinn utanför London. Ingen ville stå för kostnaderna för säkerhet och underhåll.

    I andra fall kan det vara frågan om att hålla ned kostnaden för oss kunder. Jag kan inte för mitt liv begripa finessen med att de olika mobiloperatörerna bygger upp var sitt nät, på vissa håll står mobilmaster från olika operatörer bredvid varandra. Det ger visserligen de olika operatörerna möjlighet att konkurrera med bra täckning, men måste innebära tt min mobilräkning blir onödigt hög. Dessutom vill vi kunder snarast att täckningen ska vara bra överallt.

    Nu kommer också en undersökning som pekar i denna riktning. TT berättar att SJ och Posten är de statsägda bolag som svenskarna tycker är viktigast att behålla i statlig ägo, enligt en enkät som gjorts på uppdrag av fackförbundet Seko.

    I min värld borde all infrastruktur vara ägd av oss alla, det vill säga vara statlig. Staten ska inte heller leka marknad med den, allt ska drivas till självkostnadspris. Jag kan till exempel inte förstå varför de statliga institutionerna Operan och Dramaten ska betala ”marknadsmässiga” hyror för sina teatrar till det statliga Fastighetsverket. Det blir bara en rundgång av pengar, helt i onödan. Varken Operan eller Dramaten kan flytta på sig och Fastighetsverket kan knappast hyra ut till andra aktörer, eller ska det bli galleria i operahuset?

    Det som borde vara tillgängligt för alla borde vara statligt ägt, utan avkastningskrav. Se till exempel på Göran Hägglunds tankevurpa med avregleringen av apoteken. Ökad tillgänglighet, var ett av argumenten. Det blir säkert fler apotek med generösa öppettider i storstan, men knappast i glesbygden. I stället för ökad tillgänglighet kan det vara svårare att hitta medicin. Varför ställde regeringen inte kravet på sitt apoteksbolag att öka tillgängligheten i stället för att gå med så god vinst som möjligt? I stället får vi nog dyrare apoteksprodukter.

    Andra bloggar om: ,

  • Jag har tidigare kallat regeringens misslyckade a-kassepolitik för ett stort experiment. En ekonomisk piska riktad mot den enskilde skulle få fler i jobb. Det hade stöd i internationell nationalekonomisk forskning, hävdade alliansen.

    Ny svensk forskning ger inte något stöd för politiken. Tvärt om ökar en relativt hög nivå på a-kassan möjligheterna att söka jobb under en längre tid och på så sätt hitta ett lämpligare och mera välavlönat jobb, enligt avhandlingen av Madelene Nordlund vid den sociologiska institutionen, Umeå universitet. Det skriver TT och avhandlingen refereras också i en artikel i Metro.

    Nordlund har också, tillsammans med två andra forskare, skrivit ett inlägg på Newsmill. Forskarna lyckas visserligen dölja sitt budskap bakom långa och krängliga formuleringar, men jag har lyckats vaska fram följande essens: Låga ersättningsnivåer ökar visserligen de arbetslösas ansträngningar, men inte deras chanser att få jobb. I dag finns en kö av arbetssökande till varje ledigt jobb och längst fram står flera välkvalificerade sökande. För dem som står längre bak i kön riskerar låga ersättningsnivåer att skapa en sådan livssituation att de blir oanställningsbara när konjunkturen vänder.

    Kritiken mot regeringens a-kassepolitik har varit omfattande, inte bara från dessa forskare. Tidigare har till exempel regeringens egen expertgrupp kritiserat höjningen av a-kasseavgifterna, och Andres borg har gjort en kvarts pudel.

    Regeringen håller på med ett stort experiment som drabbar enskilda människor hårt. För mig är människosynen i politiken mest motbjudande. Arbetslösheten skylls på den enskilde, han eller hon har inte ansträngt sig tillräckligt och svältas ut till dess de ändrar sig. Det är lika logiskt som att sänka regeringens löner när det går dåligt för Sverige i en lågkonjunktur.

    Andra bloggar om: , , , ,

  • SvD har nyligen presenterat sin Faktakoll, där sanningshalten i politikers påståenden kontrolleras och bedöms på en tregradig skala, med trafikljusets tre färger – rött gult och grönt.

    Förebilden är hämtad från USA, där webbplatsen Politifacts lanserades inför det senaste presidentvalet. Dess system är mer utvecklat, bedömningen görs på en sexgradig skala och omfattar inte bara politiker utan även påtryckargrupper, vittnesmål i kongressförhör och media. De löjligaste lögnerna får betyget ”Pants on fire”, ordagrant översatt eld i brallan. De kontrollerar också hur president Obama uppfyller sina vallöften.

    Bakom Politifacts står tidningen St. Petersburg Times och den har fått stort mediautrymme. Politifacts tilldelades ett Pulitzerpris år 2009.

    Jag ser SvD:s initiativ som en bra början. Politikernas påståenden måste granskas, speciellt nu i valtider. Det har svenska media varit alltför dåliga på, overifierade påståenden har ofta bara återgetts.

    Andra bloggar om: , ,

  • Pensionsmyndighetens prognoser för våra pensioner är alltför optimistiska och går inte att lita på. 80- och 90-talisterna kommer att få nöja sig med en total pension på 60-65 procent av slutlönen – cirka 20 procent lägre än prognoserna. Det skriver företrädare för Folksam i en artikel på DN Debatt, och hänvisar till en undersökning som Folksam gjort. TT refererar naturligtvis artikeln.

    Sammanfattningsvis visar Folksams undersökning att Pensionsmyndighetens prognoser är alltför optimistiska och att de lovar för mycket, skriver de.

    Sveriges pensionssystem är statsfinansiellt hållbart, enligt riksdagspartierna bakom pensionsöverenskommelsen. Men är det hållbart för oss som omfattas av systemet?

    Vi som oroar oss för pensionerna har i högsta grad orsak till det. En oro som riksdagen och regeringen bör ta på största allvar. Det är därför hög tid att tillsätta en utredning som får i uppdrag att utvärdera pensionssystemets elvaåriga historia och skissa på förbättringar som gör systemet än mer hållbart, även för oss pensionssparare, avslutar de.

    Visserligen talar Folksams företrädare i egen sak, de skulle nog gärna se att fler pensionssparar hos dem. Men jag tycker ändå att det finns anledning att se över pensionssystemet igen. Vi får inte glömma bort att det förändrades med ett enda mål o sikte – att minska statens utgifter.

    Andra bloggar om: , ,

  • Partierna bakom den senaste pensionsuppgörelsen, de borgerliga och Socialdemokraterna, lovade att det nya systemet skulle vara bra och stabilt under lång tid. Vi skulle dessutom alla bli vinnare, en del av våra pensionspengar skulle vi få ”investera” på börsen. Hur stora vinnare berodde bara på oss själva.

    Att det egentliga motivet var att minska statens kostnader talade man tyst om. Det fick vara underförstått i ordet långsiktighet. Tyvärr var det så att efterföljande generationer alltid fick bidra till föregående generationers pension. Pensionssystemet riskerade helt enkelt att bli för dyrt.

    Men det fanns två tankevurpor bakom pensionsuppgörelsen, och båda var marknadsliberala. Den ena var att tillväxten alltid skulle vara positiv. Genom att pensionerna kopplades till tillväxten skulle statens utgifter säkras men pensionerna skulle alltid öka, frågan var bara hur mycket. Den andra var att förutsätta att börsen alltid skulle utvecklas positivt, till och mer positivt än ekonomin i övrigt. Det var så vi skulle bli vinnare.

    Att politikerna tänkte fel ser vi nu, med den ekonomiska krisen i färskt minne. Pensionerna kommer att minska, åtminstone under några år framåt och en stor del av pensionspengarna är bortspelade på börsen.

    Så långsiktigt stabilt var alltså det senaste pensionssystemet. Nu måste det lappas och lagas. Det senaste förslaget är att höja den lägsta pensionsåldern, från dagens 61 år till 62 år.

    Det beror på att vi blir allt äldre, säger politikerna. Som om det kom som en överraskning, det visste man när det nuvarande pensionssystemet skapades. Problemet är egentligen ett helt annat. Det finns ingen naturlag som säger att ekonomin alltid kommer att växa, men det vill de inte erkänna.

    De verkar inte heller inse att en stor del av börsuppgångar drivs av att massor av att just pensionspengar investeras där. Inte bara här i Sverige, utan över hela i-världen. Men det skapar också problem, bostadsbubblan i USA blåstes upp av pensionspengar och inaktiva ägare som pensionsfonder ger förutsättningar för bonuskulturen.

    Nej, det enda rimliga vore att göra om pensionssystemet från grunden, utan marknadsliberala tankevurpor. Pengarna måste användas för samhällets och pensionärernas fromma, inte göda spekulanter. Att investera i kunskap och infrastruktur kanske vore en god tanke, frågan är bara hur pengarna ska betalas tillbaka.

    Inlägget är pingat till Intressant.

    Andra bloggar om: , , , ,

  • I dag får jag ett pressmeddelande som gör mig oerhört besviken. För första gången på 8 år minskar antalet kommuner som erbjuder konsumentvägledning. Det beror inte bara på kommunpolitiker som inte tänker på annat än kostnaden, utan också på bristande ledarskap från regeringen.

    Vi har en regering som i stort sett helt bortser från konsumentfrågorna. Dessutom har vi antagligen den svenska historiens sämsta konsumentminister, Nyamko Sabuni. Hon ger mest intrycket av att vara en dålig förlorare när posten som konsumentminister delades ut. Engagemanget lyser helt med sin frånvaro.

    Att det återspeglas även i kommunalpolitiken är inte konstigt. Säger regeringen arbetslinjen så hoppar kommunpolitikerna, åtminstone de blåfärgade. När konsumentfrågorna lyser med sin frånvaro i regeringens politik tar kommunpolitikerna fram rödpennan. Det som är viktigt på riksnivå blir viktigt lokalt, och vice versa.

    Oavsett vilken regering vi får efter höstens val, hoppas jag att vi får en konsumentminister som är värd namnet!

    Andra bloggar om: , , ,