Warning: Constant ABSPATH already defined in /customers/8/4/0/konsumenter.se/httpd.www/blogg/wp-config.php on line 22 Carls konsumentblogg » Sökresultat » e-nummer
  • Vi har troligtvis världens säkraste mat. Visserligen har standarden blivit osäkrare efter EU-inträdet, men ändå. Allt fler oroar sig över matens innehåll, berättar SvD som refererar till en ny undersökning.

    Andelen kunder som oroar sig för vad som finns i maten har tagit ett skutt uppåt, skriver tidningen. Från att de senaste åren ha legat stabilt kring 45 procent är nu 55 procent oroade, visar mätningen som är gjord på ett urval i företaget YouGovs internetpanel.

    För första gången är det tillsatser som främst tynger matkunderna, de nämns av 24 procent. Socker, som toppat listan de senaste åren, har halkat ned till tredje plats, nämnt av 12 procent.

    -Det är en markant ökad oro för innehållet i maten och det är tydligt att fokus flyttats från socker till tillsatser, säger Johan Rosenqvist som är utredningschef på undersökningsföretaget YouGov ,till SvD.

    Det här är oroväckande. Upphovet är tydligen den debatt som skapats av mer eller mindre okunniga amatörer, som Mats-Eric Nilsson (Den hemlige kocken) och Kicki Theander. Jag har bemött dessa glada amatörer i ett tidigare inlägg. De sysselsätter sig med att räkna E-nummer i stället för att ta reda på vad det är de kritiserar.

    Vissa tillsatser är helt nödvändiga för att vi ska få livsmedelssäkerhet. Å andra sidan finns det några få tillsatser, främst azo-färgämnen, som är helt onödiga och potentiellt farliga. Men den absoluta majoriteten av tillsatserna är helt ofarliga, och har ett helt naturligt ursprung. Många av de så kallade tillsatserna använder du själv när du lagar mat eller bakar.

    Det är synd att de glada amatörerna lyckats skapa en så stor skepsis mot maten. Det finns ingen anledning att vara rädd!

    Andra bloggar om: , ,

  • Jag har under årens lopp bloggat en hel del om e-nummer och tillsatser i mat. Framför allt har jag anklagat en del glada amatörer för att bara räkna e-nummer och för att betrakta alla tillsatser som rent giftkokeri.

    SvD har satsat på en artikelserie om tillsatserna. Lyckligtvis är det den kunnige journalisten Henrik Ennart som står bakom den. Nu kommer en artikel som kan betraktas som en i huvudsak vettig inledning till ytterligare diskussion.

    Redan i ingressen slår han fast att många tillsatser finns naturligt, har använts länge, är testade och serveras i låga halter. Det enda jag saknar är att många tillsatser är nödvändiga, för att inte maten ska göra oss sjuka. Många tillsatser behövs dessutom för att maten ska hålla en jämn kvalitet. Det får vi tugga i oss, så länge vi vill ha industritillverkad mat. Men det finns också tillsatser som är fullständigt onödiga, och potentiellt farliga.

    Jag väntar med spänning på fler artiklar i serien, den verkar kunna bli bra!

    Andra bloggar om: , ,

  • Jag har flera gånger bloggat om de onödiga, och potentiellt farliga, azo-färgämnena. Bu visar en undersökning, som gjorts av Råd&Rön gjort, att de finns kvar i butikshyllorna. Undersökningen refereras av TT i DN och SvD. Råd&Rön har fortfarande den fula ovanan att låsa sina artiklar på nätet.

    Många av de svenska livsmedelsföretagen och de stora butikskedjorna lovade i fjol att azofärgerna successivt ska bort, skriver TT. Ändå finns de kvar i en mängd varor som drycker, snacks, bakverk och godis, enligt en kartläggning som presenteras i tidningen Råd och Rön.

    – Det här är helt onödiga ämnen som dessutom ofta finns i varor som vänder sig till barn. Det finns ingen som helst konsumentnytta med dem, och bara misstanken om att de kan orsaka skador borde räcka för att de ska försvinna, säger Jan Bertoft, generalsekreterare på Sveriges Konsumenter, till TT.

    Andra bloggar om: , ,

  • Jag har tidigare kritiserat journalisten Mats-Eric Nilsson (författare till Den hemlige kocken) för hans inställning till tillsatser i maten. Jag har påstått att han bara räknar e-nummer och kallat honom glad amatör.

    Men han verkar ha sansat sig. I en artikel i SvD skriver han om tillsatserna på ett betydligt mer nyanserat sätt.

    I och för sig instämmer jag i en hel del av den kritik han riktat mot livsmedelsindustrin. De ska till exempel inte använda beteckningar som ”hemlagat” eller ”familjerecept” nä så inte är fallet.

    Men jag hävdar fortfarande att tillsatser i naten inte enbart är av ondo. Många av dem är tvärt om helt nödvändiga. Det finns visserligen tillsatser som är helt onödiga, och potentiellt farliga, som azo-färgämnen.

    Vet du förresten vilket livsmedel som, bland annat, innehåller följande tillsatser: E 300 Askorbinsyra, E 440 Pektin, E330 Citronsyra, E 210 Bensoesyra, E 219 p-Hydroxibensoesyrametylesternsnatriumsalt?

    Svaret kommer i morgon!

    Andra bloggar om: , ,

  • Middagsfrid AB omsätter miljoner på att köra hem färdigplanerade matkassar med receptförslag till flerpersonhushåll. Företaget har dock inte lämnat in någon anmälan om registrering, vilket är ett åtalbart brott mot livsmedelslagen. Företagets vd, matdebattören Kicki Theander, lovar att detta ska åtgärdas snarast, skriver DN självt.

    Kicki Theander har fått omåttlig reklam i DN, och utmålats som matdebattör. I själva verket är hon företagare i matbranschen.

    Det utrymme som DN gett henne har varit värt mycket pengar, till dess DN själva varit tvunget att avslöja att hennes företag i själva verket varit oregistrerat som matföretag.

    När verksamheten kom igång i Stockholm den 1 oktober 2007 hade Middagsfrid drygt 150 kunder. På ett år ökade kundkretsen till drygt 2.000 hushåll. Under det första verksamhetsåret levererades över en halv miljon portioner mat och bolaget omsatte ungefär 13,7 miljoner kronor (resultaträkningen för premiäråret visar en vinst på cirka 784.000 kronor efter skatt), skriver DN.

    Men bolaget har inte registrerat sig hos kommunen, trots att alla företag som sysslar med livsmedel måste det från och med den 1 januari 2006. Sedan då räcker det också för livsmedelsföretag att endast registrera sig vid en kommuns miljöförvaltning. Men inte heller i Göteborg eller Malmö/Lund – där Middagsfrid etablerade sig under 2008 – finns företaget registrerat, enligt tidningen.

    Att tidningen avslöjar det verkliga förhållandet räcker inte. De måste i stället be läsarna om ursäkt. Att ge sådan omåttlig reklam för ett företag, är rent vilseledande. I synnerhet som reklamen bygger på ren okunnighet!

    Andra bloggar om: , , ,

  • ”Tillsatser i livsmedel” är Livsmedelsverkets faktabok om livsmedelstillsatser. Den har nu kommit i en reviderad version.

    Boken ger grundläggande information om tillsatsernas användning, funktion, eventuella hälsorisker förknippade med dem och hur de ska deklareras på livsmedelsförpackningarna. I tabeller redovisas dessutom ämnenas E-nummer, kemiska namn, ursprung och exempel på godkänd användning.

    Det här är ett svårt område. Det existerar nämligen en massa tyckande kring tillsatser, inte minst på webben. Men den här boken uppfattar jag som tillförlitlig.

    Den kan beställas direkt från Livsmedelsverket och kostar 140 kronor. Många bibliotek har den också.

    Andra bloggar om: ,

  • Jag har tidigare bloggat om den nya boken ”Den hemlige kocken – det okända fusket med maten på din tallrik” av Mats-Eric Nilsson (Ordfront, 2007). Då hade jag inte läst boken, utan grundade mitt inlägg på en artikel i SvD.

    Nu är boken läst och jag har dessutom besökt ett seminarium kring boken som anordnades av Konsumentföreningen Stockholm. Inför en fullsatt salong berättade Nilsson om bakgrunden till boken, drog några exempel och ingick slutligen i en panel tillsammans med fackfolk som diskuterade och svarade på frågor.

    Boken har uppmärksammats på många håll och den första tryckningen har redan tagit slut.

    Jag instämmer i stora delar av Nilssons kritik. Jag tycker också att det är för jäkligt när matindustrin använder begrepp som ”hemlagat”, ”gammalt familjerecept” och ”äkta” om produkter som är industriellt framställda. Jag tycker också illa om korv och glass av dålig kvalitet eller svampigt industribröd. Jag föredrar oftast det som är framställt i småskalig produktion eller det som är allra bäst – hemlagat. Industrins metoder skiljer sig radikalt från den småskaliga produktionen.

    Där tar också en del av min kritik sitt avstamp. Vi lär fortsätta ha en matindustri, vår konsumtion och levnadsvanor utgår från det. Men en stor del av Nilssons resonemang utgår från det småskaliga när han betraktar industrins produkter. Jag tycker att han jämför äpplen med päron.

    Ett exempel är livsmedelstillsatser. När jag läser Nilssons bok får jag intrycket att han betraktar allting försett med E-nummer som framställt av ett gäng giftblandare i ett kemiskt laboratorium. Så är naturligtvis inte fallet. En absolut majoritet av alla tillsatser har ett fullständigt naturligt ursprung. Det handlar oftast om renframställda och ibland koncentrerade ämnen.

    För livsmedelsindustrin är finessen med tillsatser att resultatet blir förutsägbart. När du lagar mat hemma gör det inte något om smak och konsistens varierar något. Tillsätter du till exempel saften av en citron kommer resultatet att variera något från gång till gång, det beror på vilken citron du fått tag i. I industrin är detta inte acceptabelt, resultatet ska bli likadant varje gång. Det tror jag inte att Nilsson förstått, och själv hade jag aldrig kunnat drömma om att jag skulle försvara livsmedelsindustrin.

    Nilsson påstår dessutom att tillsats av glutamat är ett tecken på att produkten innehåller dåliga råvaror. Det tror jag inte ett ögonblick på. Glutamat är ett smakämne som tillför smaken av umami, som ibland brukar kallas den femte grundsmaken. Jag tror att han stirrat sig blind på att glutamat ibland kallas för smakförstärkare, en något missvisande beteckning. Glutamat är visserligen omdiskuterat, men det får jag återkomma till en annan gång.

    Summa summarum, boken är i huvudsak bra och jag välkomnar den diskussion den skapat. Men den innehåller en del tankevurpor som antagligen beror på att Nilsson inte är fackman. Den bör läsas med ett kritiskt öga, som ibland förutsätter goda förkunskaper. Tro inte på allt som sägs!

    Andra bloggar om: , , , ,

  • godisSvenska barn löper liten risk att få i sig farliga färgämnen när de äter lördagsgodis, trots den senaste tidens larm. Det visar Testfaktas stora laboratorietest av vanliga godissorter. Testfakta har låtit analysera ett antal olika förpackningar med godis.

    På uppdrag av Testfakta har laboratoriet Analycen i Lidköping analyserat ett urval av vanliga fabrikat av smågodis för att ta reda på hur vanligt det idag är med azofärger och konserveringsmedlet bensoesyra i godis som säljs i Sverige.

    Analysen visar att det förmodligen är mycket ovanligt. Ingen av de 14 analyserade godissorterna i vår undersökning innehöll azofärger eller natriumbensoat.

    Däremot innehöll de många andra tillsatser, i genomsnitt 20 tillsatser vardera. Tillsatsernas uppgift är att ge godiset ”rätt” konsistens, smak, färg och hållbarhet.

    – Det är dock inte frågan om några giftiga tillsatser, inte i de mängder som det är frågan om här, säger Evelyn Jansson Elfberg som är avdelningsdirektör vid Livsmedelsverket till Testfakta.

    Testfaktas undersökning visar en gammal sanning. Vill du få i dig en stor del av e-nummerlistan – ät godis!

    Testfaktas undersökning refereras även i GP.

    Andra bloggar om: , ,

  • I SvD finns en artikel om en ny bok; ”Den hemlige kocken – det okända fusket med maten på din tallrik” av Mats-Eric Nilsson (Ordfront). Det kanske inte är en ren slump att det puffas för boken i SvD, Nilsson är redaktionschef där.

    Jag ska på en gång säga att jag ännu inte läst boken, men kommer att göra det. Men genom artikeln anar jag en stor okunnighet och generaliseringar á la kvällstidning.

    Nilsson verkar bland annat tro att allt som har E-nummer är framställt i en kemifabrik. Den absoluta majoriteten av alla livsmedelstillsatser har ett naturligt ursprung. De är bara renframställda och eventuellt koncentrerade. Fördelen för livsmedelsindustrin är att de vet exakt vilket resultat de får.

    Ett undantag är de omdebatterade azo-färgämnena. De är rena kemiprodukter och var under många år förbjudna i Sverige, på grund av allergirisken. I samband med EU-inträdet var Sverige tvungen att tillåta dem.

    Jag citerar ur artikeln; ”En engelsk studie, finansierad av det brittiska livsmedelsverket FSA, visar att det kan finnas samband mellan livsmedel med många tillsatser och hyperaktivitet och ADHD hos barn. Resultatet i maj ledde bland annat till att Marks & Spencer tog bort färg- och smakämnena från 4455 varor.”

    Jag hoppas att citatet inte är lyft ur boken. I så fall är det ett exempel på kvällstidningsjournalistik. Jag har bloggat om den undersökning han avser, både i maj, när de preliminära resultaten fick flera livsmedelskedjor, inte bara Marks&Spencer, att ta bort vissa varor från hyllorna, och i september när studien publicerats i the Lancet.

    Det handlar inte heller om ” livsmedel med många tillsatser”. Undersökningen handlade om azo-färgämnen och natriumbensoat, ett konserveringsmedel.

    Sammantaget undrar jag om det är Nilsson eller journalisten som skrivit artikeln som fått mest om bakfoten. Artikeln ger knappast mersmak. Men jag kommer ändå att läsa boken med stort intresse. Jag återkommer i ärendet!

    Andra bloggar om: , , , ,

  • De brittiska butikskedjorna Asda och Marks & Spencer ska ta bort produkter med vissa tillsatser från butikshyllorna, berättar SvD. Det gäller tillsatser som azo-färgämnen, smakförstärkaren glutamat och sötningsmedlet aspartam.

    Enligt en hittills opublicerad studie, som finansierats av den brittiska motsvarigheten till Livsmedelsverket, skulle vissa azo-färgämnen kunna kopplas till hyperaktivitet och ADHD hos barn.

    Azo-färgämnena var tidigare förbjudna i Sverige, då på grund av risken för allergi. Vid EU-inträdet togs förbudet bort. Även glutamat kan orsaka allergi, men sägs också kunna bidra till migrän. Aspartam sägs ha en (mycket omdiskuterad) cancerframkallande effekt.

    Mer information om azo-färgämnena finns på Livsmedelsverkets webbplats.

    Du kan också lyssna på min radiokrönika om tillsatser (mp3).

    Andra bloggar om: , ,